# ID: svediakorp-gov443324
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,117
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Nyss talade vi om luftfartssäkerheten.
Nu skall vi tala om sjösäkerheten.
Paketet som vi skall diskutera i dag utgör den näst sista fasen och kompletterar naturligtvis det arbete som genomförts under de senaste fyra åren.
Jag vill påminna de ärade ledamöterna om att i december 1999 stod vi inför ” Erika ” -olyckan, en tragedi som ni alla är mycket väl medvetna om, och sedan hade vi ” Prestige ” -olyckan.
Till följd av dessa två olyckor har medborgarna i de olika EU-länderna vänt sig till EU och krävt att vi agerar.
Vi har tagit många mycket viktiga steg.
Jag anser att vi lugnt kan säga att under den här mandatperioden har det förekommit en revolution inom sjösäkerheten i EU och en enastående förbättring av garantierna för skyddet av våra kuster och av våra medborgare.
I dag kan vi inom EU säga att vi har ett system som åtminstone är likvärdigt de som de bäst skyddade länderna i världen har, och att det i dag inte finns något land i världen som har strängare åtgärder, till skillnad från situationen för fyra och ett halvt år sedan.
Riskerna och haven är olika, men vi har till slut ett verkligt ambitiöst och lämpligt system.
Vi måste fortsätta att gå framåt.
I dag skall vi debattera ett grundläggande inslag i mekanismen för att bekämpa och förhindra föroreningar orsakade av fartyg, nämligen systemet för påföljder för föroreningsbrott för vilka en del av direktivet fastställer en ram, och sedan har vi det straffrättsliga instrumentet.
I mars 2003 lade kommissionen fram sitt föreslagna direktiv om föroreningar orsakade av fartyg och införandet av påföljder, inbegripet av en brottslig natur, för föroreningsbrott.
Genom detta föreslagna direktiv försöker kommissionen i huvudsak att nå tre syften.
För det första, att inom gemenskapsrätten definiera begreppet olaglig dumpning av förorenande ämnen i havet.
I förslaget försöker man införliva bestämmelserna i den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg, det vill säga Marpolkonventionen, i vår lagstiftning.
För det andra, att garantera att de ansvariga personerna för olaglig dumpning, inte bara kaptener och redare, utan även befraktare och klassificeringssällskap, som i några fall kan bära ansvaret för dessa handlingar, skall kunna åtalas och också vara föremål för brottspåföljder under vissa omständigheter.
Samt för det tredje, att specifikt definiera de villkor under vilka ansvaret skall kunna fastställas för var och en av de berörda parterna.
Kommissionen anser att brottsansvaret skall kunna fastställas när utsläppen är avsiktliga och även, i händelse av en olycka, om utsläppet beror på grov oaktsamhet.
Med andra ord: avsikt och grov oaktsamhet.
Som de ärade ledamöterna vet, lade kommissionen i maj förra året fram ett förslag till rambeslut om föroreningar från fartyg.
Detta andra förslag kompletterar det föreslagna direktivet och reglerar i huvudsak de brottsliga aspekterna, det vill säga harmonisering inom området för påföljder och frågor om rättsligt samarbete kring straffrättsfrågor.
Nu måste principen om anklagelse och införandet av den motsvarande påföljden lagligen fastställas med hjälp av direktivet.
Direktivet är, i enlighet med fördragen i deras nuvarande form, enligt kommissionen det enda riktigt effektiva verktyget för att verkligen införliva påföljder i alla medlemsstaternas lagstiftning, och det kommer därför att vara ett effektivt avskräckande medel.
De tre mål som jag har hänvisat till är tydliga, genomförbara och enligt vår åsikt, ofrånkomliga.
Ändå går det föreslagna direktivet som nu presenteras för långt för vissa medlemsstater.
De ser det föreslagna direktivets målsättningar som alltför ambitiösa.
Rådet har ännu inte tagit ställning i detta avseende, men jag har hört tvivel från en majoritet av ministrar som inte är övertygade om att vi skall fortsätta längs denna väg.
Några har den uppenbara avsikten att avsevärt minska ambitionerna i kommissionens föreslagna direktiv.
Jag måste erkänna att arbetet i rådet är en stor besvikelse för mig.
Arbetet går mycket långsamt fram och förseningen har inneburit att vi varken kan leva upp till våra medborgares förväntningar, eller kraven från stats- och regeringscheferna som uppmanade parlamentet och rådet att anta detta direktiv före slutet av 2003.
Jag är övertygad om att jag återigen kan räkna med detta parlamentets stöd.
Det ställningstagande som parlamentet antar kommer att bli en avgörande faktor och kommer att bidra till att få situationen att gå framåt.
Jag skall nu fortsätta med den tredje frågan angående överflyttning av fartyg mellan register inom EU.
Vi skall diskutera både aspekterna gällande kriminalisering, nämligen behandlingen eller straffet för vissa handlingar inom området för havsföroreningar och dumpning, och överflyttningen av last- och passagerarfartyg mellan gemenskapens register.
Tolv år efter antagandet av den nuvarande förordningen är det, enligt våra erfarenheter och med tanke på den nära förestående utvidgningen av vår gemenskapsflotta, brådskande att uppdatera de äldsta texterna av vårt regelverk inom sjösäkerheten.
Enligt den nuvarande förordningen kan endast lastfartyg innefattas i fråga om särskilda villkor i det planerade systemet.
Det huvudsakliga syftet med kommissionens förslag är att passagerarfartyg också skall kunna dra fördel av snabb överflyttning mellan registren inom gemenskapens stater på ett sätt som är mindre betungande för våra operatörer.
Därigenom förbättras verksamheten inom sektorn, som blir mer konkurrenskraftig.
Detta kommer självfallet att genomföras samtidigt som den höga sjösäkerhetsnivån till följd av de internationella konventionerna inom detta område bevaras.
Förutom detta syfte, är förslaget avsett att förbättra cirkulationen av information mellan sjöfartsadministrationerna i unionens stater för att bättre samordna det system som används för överflyttning mellan register med gemenskapens regelverk, och i synnerhet med direktiven om hamnstatskontroll och klassificeringssällskap, som vi antog i ” Erika ” -paketen.
Debatten i rådet har visat på det samförstånd som finns om behovet att förstärka deras nuvarande system för ändring av register.
De ändringar som finns i rådets allmänna riktlinjer av den 5 december 2003 bidrar till att definiera förordningens räckvidd och samordnar det bättre med förfarandena för kvarhållande och nekande av tillgång som finns i direktivet om hamnstatskontroll.
Kommissionen samtycker fullständigt till dessa förslag.
Herr talman!
Med dessa två åtgärdspaket tar vi ett slutligt steg mot att förbättra och förstärka sjösäkerheten inom EU, vilket är ett område som jag anser att vi har gjort avsevärda framsteg inom under denna mandatperiod.
Jag vill återigen tacka parlamentet för dess systematiska stöd för de åtgärder som vi har föreslagit, och även för dess samarbete och positiva bidrag under hela denna tid.
