# ID: svediakorp-gov443309
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,999
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Under de senaste dagarna har vi bara haft alltför många tillfällen att intressera oss för problemet med flygsäkerheten.
Och innan vi går in på frågan om transatlantiska flygningar, skulle även jag vilja framföra mina kondoleanser med anledning av den fruktansvärda olyckan med flygplanet från Flash Airlines som ägde rum den 3 januari och som ledde till att 148 personer dog, varav majoriteten var europeiska medborgare.
Jag är övertygad om att vi alla känner deltagande med de berörda familjerna.
Men först och främst skulle jag vilja understryka att vi än en gång måste avvakta slutsatserna från utredningen innan vi kan veta något om de exakta omständigheterna kring olyckan.
Under de senaste åren har flygsäkerheten varit en av de frågor och uppgifter som har varit viktigast för kommissionen, för mig personligen och för hela generaldirektoratet för transport.
Det är ett område där vi har gjort tydliga framsteg: vi har godkänt direktivet om rapportering av händelser inom civil luftfart, vi har godkänt inrättandet av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet som nu är i drift, vi har godkänt de bestämmelser om certifiering och underhåll av flygplan som byrån måste tillämpa och vi har även gjort framsteg när det gäller initiativet för ett gemensamt luftrum, vilket bör bidra till att öka säkerheten inom den europeiska luftfartssektorn.
Tyvärr är dessa åtgärder inte alls relevanta för just det här fallet – och jag vet inte om det är något jag bör beklaga.
Det här gäller något helt annat.
Man kände till att det fanns vissa problem med flygplanet – t.ex. incidenterna i samband med att planet av tekniska skäl omdirigerades till Atens flygplats – och det hade ju varit naturligt att tro att dessa incidenter skulle ha registrerats i databasen enligt det direktiv ni godkände förra året, men det skall ju också sägas att det direktivet inte kommer att träda i kraft förrän om ett år.
När det gäller luftfartssäkerhetsbyrån, som har varit i drift sedan den 28 september, begränsas dess ansvar i fråga om nationell certifieringsbehörighet till flygplan som är registrerade i gemenskapen och som med andra ord är gemenskapsflaggade.
Det omfattar därför inte flygplan av den typ som Flash Airlines hade.
Enligt Chicagokonventionen är det flaggstaten – den stat där flygplanet är registrerat – som ansvarar för att sådana flygplan följer de internationella säkerhetsbestämmelserna, under överinseende av Internationella civila luftfartsorganisationen.
Staterna har dock fortfarande möjlighet att kontrollera att dessa bestämmelser följs av flygplan från tredjeland som kommer in på deras territorium.
För att underlätta övervakningen upprättade EU-länderna och vissa tredjeländer i Europa ett system för luftfartsinspektion och för utbyte av sådan information, SAFA, inom ramen för Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC).
Europeiska kommissionen samfinansierar detta program och deltar i programmet som observatör.
Detta program har gjort det möjligt att utbyta information om de sex inspektioner som har utförts av Frankrike, Tyskland och Polen sedan Schweiz belagt Flash Airlines Boeing 737 med flygförbud.
Men även om det utförs ungefär 3 000 inspektioner varje år, finns det ingen garanti för att varje EU-stat verkligen utför dem eller för hur inspektionerna utförs.
Det här systemet garanterar inte heller ett godkännande av kollektiva åtgärder och framför allt inte insyn när det gäller inspektioner och åtgärder.
Systemet omfattar inte heller sanktionsmekanismer mot stater som inte följer bestämmelserna.
Denna bristande insyn anser jag också skadar de bolag som är mest noggranna med att följa säkerhetsbestämmelserna.
Men eftersom många inte känner till att de mest seriösa bolagen följer bestämmelserna och håller en högre kvalitet, skapar det möjligheter för de mindre seriösa bolagen.
Med ökad insyn skulle å andra sidan alla veta hur det ligger till och då kunde passageraren, konsumenten, själv välja och skulle då helt naturligt välja maximal säkerhet.
Kommissionen är medveten om bristerna i den nuvarande organisationen för systemet för luftfartsinspektion.
Och jag skulle vilja framhålla att med anledning av en liknande olycka som Flash Airlines-olyckan – som ägde rum i Puerto Plata i Dominikanska republiken 1996 på en flygning som genomfördes av ett turkiskt charterbolag för en tysk resebyrås räkning – lade kommissionen år 1997 fram ett förslag till direktiv gällande kontroll av flygplan från tredjeland som landar på gemenskapens flygplatser.
Jag skulle också vilja framhålla att kommissionen även lade fram ett ändrat förslag till denna text i januari 2002, som till stor del bestod av 1997 års text med korrigeringar som gjorde texten bättre och dessutom resulterade i att den snabbt kunde antas.
Som de ärade parlamentsledamöterna väl känner till befinner vi oss nu i förlikningsfasen, som jag hoppas kommer att fortskrida under de närmaste dagarna.
Flash Airlines-olyckan visar i hög grad varför denna text är absolut nödvändig och brådskande: för det första är det uppenbart att tidsgränsen för att införliva detta direktiv i den nationella lagstiftningen måste vara så kort som möjligt – vilket de senaste händelserna visar – och att vi inte får överskrida de två år det brukar ta att införliva direktiven i den nationella lagstiftningen.
Efter det som precis har hänt kommer det att vara oförståeligt för alla om det blir några ytterligare förseningar till följd av EU-staterna.
När det gäller den årsrapport som skall publiceras av kommissionen, anser jag att den bör göras tillgänglig för samtliga berörda parter.
Den bör innehålla de uppgifter som behövs för att researrangörerna skall kunna välja flygbolag, så att de stimuleras att i ännu högre grad beakta säkerhetsfrågorna.
Självklart kan uppgifterna i denna rapport endast återspegla verkligheten vid en viss tidpunkt och innebär inte alltid att man kan dra generella slutsatser om säkerheten eller säkerhetsbristerna för ett visst flygplan eller ett visst bolags flygplansflotta.
Det brittiska initiativet att offentliggöra en lista över bolag som inte har tillträde till det brittiska luftrummet visar hur som helst att insyn inte bara är en möjlighet, utan också att det är något som kommer att finnas framöver.
Och kommissionens rapport måste genomföras och utarbetas med hänsyn till denna aspekt.
Kommissionen stöder parlamentets förslag om att en åtgärd som antas av en EU-stat – efter en inspektion – bör tillämpas för hela gemenskapen.
På så vis blir den strängaste EU-statens inställning också den inställning som får gälla för hela EU när det gäller den typen av flygplan.
Den här olyckan kräver inte bara en insats och en förstärkning av kontrollerna och insynen i dessa kontroller.
Den kräver också att vi tar hänsyn till behovet av bättre disciplin bland researrangörerna när det gäller informationen till passagerarna om det flygbolag som skall transportera dem och valet av detta flygbolag.
När man köper en paketresa får man ju all slags information om hotellet, måltiderna och ibland även om utflykter, erbjudanden om extraaktiviteter osv., men märkligt nog får man normalt sett ingen information om vilket flygbolag som står för flygningen.
Jag har uppmanat kommissionens tjänsteenheter att undersöka den här frågan som ett prioriterat ärende, eftersom jag anser att den är central.
Denna dramatiska fråga, herr talman, är emellertid inte det enda som kommer att leda till stridigheter och bekymmer när det gäller säkerhetsfrågor som berör allmänheten inom den civila luftfartssektorn.
Under julen har vi alla uppmärksammats på frågan om de inställda avgångarna från de europeiska länderna till Förenta staterna, med de därav följande problemen och svårigheterna för alla passagerare som hade planerat att flyga med just de avgångarna.
Det råder ingen tvekan om att det i dagsläget krävs ett utökat och mer aktivt samarbete med de amerikanska myndigheterna för att stärka säkerhetsaspekterna med tanke på de nya terroristhoten.
Men även om vi ställer oss bakom dessa mål, konfronteras vi ofta med unilateralt antagna åtgärder, och i det hänseendet skulle jag vilja säga att vi i kommissionen upprepade gånger har informerat de amerikanska myndigheterna om behovet av att föra en dialog och nå en överenskommelse innan beslut fattas.
Detta skulle inte bara underlätta genomförandet av dessa beslut, utan även ge bättre resultat med tanke på de erfarenheter som vissa EU-stater har haft inom det här området, på gott och ont.
De svåra förhandlingar som har förts av Frits Bolkestein om automatisk överföring av personuppgifter till de amerikanska myndigheterna visar också att vi till slut kan finna lösningar som är godtagbara för båda parter, även om det tar längre tid och innebär fler svårigheter.
När jag nu talar om överföring av uppgifter skulle jag också vilja passa på att berätta att jag i december hade möjlighet att tillsammans med Antonio Vitorino, Christopher Patten och Frits Bolkestein presentera resultatet från dessa förhandlingar för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Som vi då påpekade anser vi att de resultat som har uppnåtts om överföring och lagring av personuppgifter gör det möjligt för kommissionen att utarbeta ett beslut om adekvat skyddsnivå, i linje med direktivet om dataskydd, vilket kommer att komplettera ett initiativ inom ICAO för att skapa ett internationellt ramverk och adekvat information för passagerare.
Det måste klargöras att de senaste reaktionerna från våra amerikanska vänner och samarbetspartner inte gäller dessa frågor.
Vi måste understryka att de uppgifter som har orsakat vissa problem inte var de uppgifter som visas i kundregistret ” Passenger Name Record ” (PNR) och att de är tillräckligt detaljerade för att förhindra vissa typer av fel som har förekommit på det här området.
Även om man inte i efterhand kan visa att det var berättigat att ställa in t.ex. avgångarna för Air France och British Airways, måste vi alltid vara försiktiga när det gäller terroristhot och det är bättre att vara överdrivet försiktig än att behöva ställas inför en attack.
Jag skulle även vilja ta upp en annan fråga som har behandlats i medierna och skapat en viss oro, nämligen förekomsten av säkerhetspersonal ombord på flygplan som flyger till Förenta staterna, en fråga som innebär alla möjliga slags problem.
För det första skulle jag vilja understryka att detta är något som medlemsstaterna måste ta itu med.
Gemenskapen har ingen behörighet inom detta område.
För det andra skulle jag vilja understryka att oavsett hur det möte som kommissionen har organiserat den 16 januari, dvs. i slutet av den här veckan, inom flyggruppen där EU-staternas alla civila flygdirektörer samlas, kommer denna punkt att läggas till den långa listan med punkter på dagordningen och diskuteras där.
Herr talman!
Jag avslutar med att säga att den senaste tidens händelser tydligt visar först och främst att säkerheten är en central aspekt av flygtrafiken och att det är viktigt att vi fortsätter att se till att upprätthålla och stärka säkerheten.
Säkerheten måste behandlas ur ett helhetsperspektiv.
Det räcker inte att tala om garantier och säkerhet när det gäller flygbolagen från våra territorier, dvs. europeiska flygbolag och flygplan, eftersom flygplan från tredjeland även använder våra flygplatser och väldigt många av våra medborgare reser med dem.
Vi måste därför öka deras säkerhet och det finns det utrymme att göra.
Jag hoppas att det råder enighet mellan parlamentet och rådet i frågan om säkerhet för flygplan från tredjeland.
Slutligen skulle jag vilja säga att säkerhetsfrågorna för att förhindra terroristrelaterade problem inom den civila luftfartssektorn måste behandlas så att man försöker åstadkomma största möjliga garantier och säkerhet för passagerare och medborgare.
Vi får hur som helst inte glömma att antalet flygolyckor under de senaste 10 åren har minskat med 45 procent, samtidigt som flygtrafiken har fördubblats.
Men eftersom den kommersiella luftfarten under 2003 krävde 576 offer runtom i världen, måste vi fortsätta sträva efter att förhindra den här typen av olyckor och sänka antalet olyckor ytterligare.
