# ID: svediakorp-gov443234
# author: Esclopé (EDD ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 695
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Jag vill hedra offren, deras familjer och alla de som har förlorat allt, samt hedra det fantastiska räddningsarbete som utförts av män och kvinnor, kommunalanställda, brandkår, polis, militär och frivilliga.
De provisoriska siffrorna för katastrofen är anmärkningsvärt höga: 30 departement har drabbats, varav sju svårt, i synnerhet Bouches-du-Rhône, Vaucluse och Gard.
När det gäller befolkningen har sju människor dött och 32 500 har evakuerats eller förts i säkerhet.
Vi kan fundera över orsakerna till dessa tragedier och deras frekvens.
Några nämner den globala uppvärmningen eller heta luftmassor från Medelhavet som möter kalla luftmassor över min egen region Roussillon.
Men vad kan vi göra åt det?
Andra nämner människans urbaniseringsmani, att hela tiden vilja bygga mer och mer, på bekostnad av landsbygden och utan hänsyn till dess befolkning.
Meteorologer anser dock att detta dåliga väder är exceptionellt, eftersom det är en kombination av flera faktorer: dess varaktighet – nästan fyra dagar – dess geografiska omfattning och dess styrka.
Jag vill belysa den oacceptabla administrativa passiviteten från myndigheternas sida i samband med de upptäckter som redovisades i rapporten från det tekniska kontoret i Lyon i november 2002.
I den rapporten gjordes en fullständigt klar analys av farorna med floden och man rekommenderade en mängd åtgärder för att minska skadorna av en eventuell översvämning.
Många människor bidrog till studien och den kostade 3,5 miljoner euro, men den blev inte mer än ett verkningslöst papper och lyckades inte skapa oro hos de berörda myndigheterna eller åtminstone inte tids nog.
Ännu en gång har detta dåliga väder visat på passiviteten hos människan inför de katastrofer som, vilket vi inte får glömma, kostade sju människor livet.
Ingen hänsyn togs till de starka signaler som för ett år sedan kraftfullt visade på det omedelbara behovet av en balanserad utveckling av landsbygden, där man ser till hela trakten och dess invånare.
Frankrikes regering har avsatt 24 miljoner euro för återuppbyggnad av de fördämningar i Rhônedeltat som gav vika på flera ställen inför de stigande vattenmassorna.
Men den summan har redan visat sig vara otillräcklig i området.
Jag hoppas att Europeiska unionens solidaritetsfond, som bildades efter de förödande översvämningarna i augusti 2002 kommer att hjälpa till i Europa för att ge en snabb och rättvis kompensation till de drabbade och göra så att de kan återgå till ett normalt liv.
Men för hur länge?
En del gör nu sitt tredje anspråk på ersättning för skador och rensar upp för tredje gången inom loppet av några månader.
Jag lyssnade med intresse på det som kommissionsledamoten just skisserade, särskilt rörande användandet av strukturfonderna, men jag håller med om vad Françoise D. Grossetête och Gérard Onesta sade om deras begränsningar.
Naturligtvis måste skadorna repareras, men borde vi inte omedelbart inleda stora förebyggande arbete i de Medelhavsområden som regelbundet har drabbats de senaste åren?
Nîmes, Vaison-la-Romaine, Aramon, Lezignanais, Narbonnais, Minervois, Rennes-les-Bains, Couiza, Estagel, Saint-Laurent-de-la-Salanque, och nu nyligen Arles, Marseille, Montpellier, vackra namn och bilder, outhärdliga tragedier, stora skador och förluster av liv.
Detta blir alltmer oacceptabelt i en tid då vi har satellitvarningar och prognoser, radarövervakning, specialenheter och, vad mer är, en oerhörd teknisk utveckling som gör att vi borde kunna få fram skyddskonstruktioner.
Den romerska akvedukten i Ansignan, inte långt ifrån där jag bor, den mer välkända Pont du Gard och många andra bevis på mänsklig skaparkraft har stått emot alla prövningar.
Hur kan det komma sig att konstruktionerna från förra århundradet inte är tillräckligt hållbara?
Det räcker inte längre med ord, nu krävs handling, att använda de resurser som krävs, även om omfattningen skulle bli enorm.
Ett Europa som tror på solidaritet måste sluta låta sina medborgare dö på grund av bristande försiktighetsåtgärder och förebyggande arbete.
Som jag ser det är detta prioriterat och ett måste.
