# ID: svediakorp-gov443233
# author: Onesta (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 540
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Min kollega har just sagt att hon i framtiden verkligen inte vill att våra tårar skall fylla på de vattenmassor som regelbundet föröder våra regioner.
Tyvärr är jag mycket mindre optimistisk än hon.
Mycket mindre optimistisk, eftersom jag är väl medveten om att det är en önskan från er sida, fru Grossetête.
Önskningar räcker emellertid inte när vi ser hur klimatet förändras på vår planet.
Jag besökte min region Languedoc för några dagar sedan och människor berättade för mig att vad vi nu ser är något som förr inte ens inträffade en gång per århundrade.
Nu har det inträffat tre gånger på två år.
Det är därför uppenbart att det är fråga om en förändring i frekvens, storlek och omfattning.
Jag förvånas alltid när jag ser hur myndigheterna ligger efter i katastrofsituationer, inte bara i mitt eget land, det vore att säga för lite, utan i alla drabbade länder.
I somras hade redan lokalbefolkningen börjat stapla upp sandsäckar i de områden som sedan drabbades i sydöstra Frankrike.
Hur kan det komma sig att myndigheterna inte ingrep förrän katastrofen var ett faktum, trots att lokalbefolkningen visste vad som kunde hända?
Det finns helt klart en klyfta mellan de som är på plats och drabbas av förödelsen och beslutsfattarna som fortfarande tydligen befinner sig långt bort från den.
Klimatet håller på att förändras, med värmeböljor, stormar och plötsliga översvämningar.
Jag får inte den uppfattningen att den offentliga politiken förändras i samma takt.
Jag anser att en mängd åtgärder måste vidtas för att bekämpa klimatförändringen, i synnerhet genom beskattning.
Hur många gånger har inte vi gröna och regionalisterna påtalat i denna kammare att skatteinstrumentet bör användas för att förändra beteenden som utgör ett hot mot klimatet?
Och vi väntar fortfarande på skatten på de föroreningar och utsläpp som förändrar vår planets atmosfär och i slutändan förstör hela regioner.
Stödet är på väg att förändras.
Jag är, herr kommissionär, medveten om att vi lite i taget, katastrof efter katastrof, faktiskt har öronmärkt medel för återuppbyggnad och förebyggande arbete.
Reparera är bra, förebygga är bättre, som mina kolleger har sagt.
Jag håller dock fullständigt med dem om att förebyggande arbete är obegripligt om inte strukturfonderna görs om ordentligt.
Så länge områdesindelningen finns kommer det att vara ineffektivt.
Ni måste inse att stormar och översvämningar oftast inte bryr sig ett dyft om de områdesindelningar som vi så listigt ritat ut på kartor långt borta i Bryssel eller någon annanstans.
Så dessa fonder måste definitivt göras om och kanske även alla de strukturfonder som inte kommer till användning på fältet, utan betalas tillbaka till gemenskapen, och då kunde de nationella budgetarna användas bättre till förebyggande arbete för att bekämpa dessa klimatförändringar.
Sammanfattningsvis sade jag att dessa problem uppenbarligen har ändrats i frekvens och omfattning.
Även om EU: s offentliga politik ändras, vilket jag noterar med glädje, har jag inte intrycket av att den förändras lika fort och i samma omfattning, vilket jag beklagar.
