# ID: svediakorp-gov443217
# author: Berthu (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 198
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Europeiska rådets möte i Bryssel den 12 – 13 december avslutade det sista fullständiga ordförandeskapet före Europavalen, och var också början på ett ” terminsslut ” för parlamentet och kommissionen.
Denna terminsslutsperiod förefaller kännetecknas av att institutionerna lamslås av blockeringen av utkastet till konstitution – se min röstförklaring om resultatet från toppmötet – och av det faktum att kommissionen, som skakats av flera på varandra följande skandaler, har misslyckats med att återupprätta kontrollen – se min röstförklaring om kommissionens arbetsplan för 2004.
Det fanns också två mycket avslöjande slutsatser från rådet i Bryssel.
För det första beslutet att avisera ett ” quickstart ” -program för stora arbeten, utan att klargöra hur detta skulle finansieras.
För det andra oron i medlemsstaterna som orsakas av den nästan totala bristen på uppföljning av Lissabonstrategin, vilken ursprungligen var avsedd att göra den europeiska ekonomin mer konkurrenskraftig.
Man får ett intryck av ett europeiskt system som går på tomgång, där medlemsstaterna inte längre syftar till något annat än rubriker.
Är detta inte ett oundvikligt bakslag; konsekvensen av en okontrollerbar strävan efter att göra allt och dominera allt?
