# ID: svediakorp-gov443135
# author: Mann, Erika (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 490
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Mina kolleger har redan påpekat, vilket indirekt har också skymtat fram, hur svåra förhandlingarna i Genève var.
Toppmötet om informationssamhället visade ännu en gång att internationella förhandlingar, oavsett i vilket sammanhang de genomförs – vare sig det är WTO eller FN – har blivit extremt komplexa.
Paul Rübig har helt rätt när han säger att parlamentet behöver bli mer delaktigt.
Detta skulle inte nödvändigtvis förenkla processen, men det skulle åtminstone mer klart och påtagligt visa på medborgarnas önskan att på ett korrekt sätt företrädas av en legitim röst.
I Genève blev det uppenbart hur sådana komplexa förhandlingar – i detta fall angående frågan hur ett globalt informationssamhälle skall utvecklas – kan styras av de olika deltagarna.
Dessa består förstås i regel alltjämt av de olika regeringarna, och det är regeringarna som stiftar lagarna och som måste förhandla på internationell nivå.
I det här fallet deltog dock många företag och vad som har kommit att kallas det civila samhället.
Vi får inte glömma att mötet i Genève nästan slutade i ett sammanbrott.
Det var mycket svårt att överhuvudtaget föra förhandlingarna fram till en slutpunkt.
Var och en som läser texten och kompromissen – och detta skulle jag vilja rekommendera alla att göra – inser hur svårt det var att nå fram till denna kompromiss.
Jag misstänker att vi inte förrän i Tunis kommer att inse att vi framför oss har ett dokument som vi kan ta med oss hem och försvara med viss trovärdighet.
Låt mig nämna de viktigaste frågorna som står på spel.
För det första gäller det frågan om finansiering.
Marco Cappato har påtalat att vi i EU måste gå mycket försiktigt fram när det gäller finansiella åtaganden.
Vi måste reflektera över vilka regeringar vi indirekt stöder, då de kommer att ha sina egna uppfattningar om vad ett informationssamhälle innefattar.
För det andra gäller det frågan om mänskliga rättigheter.
Här gäller nyckelfrågan återigen informationsfrihet eller begränsningar i tillgången till Internet.
Naturligtvis finns det också många andra frågor.
IT-säkerhet är ett område som står särskilt högt på Europeiska unionens dagordning, och det är ett där jag hoppas att vi kommer att kunna ge ett bidrag genom det egna organ som vi för närvarande håller på att inrätta.
Så är det frågan om tillsynen av Internet, som ännu inte är löst.
Detta är en sorglig historia också här i Europa.
Vi har inte ens lyckats lansera EU: s egen toppdomän framgångsrikt i Europa.
Slutligen finns det frågor som gäller immateriella rättigheter och utvecklingen av öppen källkod.
Jag ansåg att det var viktigt att helt enkelt ta upp dessa frågor.
Jag hoppas att vi kan ta upp detta ämne igen nästa år och att parlamentet kommer att anta en resolution före mötet i Tunis.
