# ID: svediakorp-gov443122
# author: Malliori (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 294
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Min ärade vän nämnde att 400 000 människor i Europeiska unionen lider av multipel skleros.
De flesta av dem är kvinnor, två tredjedelar.
Med nuvarande vetenskapliga resurser kan diagnos ställas i ett tidigt skede och med lämplig behandling kan sjukdomens fortskridande kontrolleras eller bromsas och livskvaliteten för de drabbade avsevärt förbättras.
På grundval av unionsfördraget vet vi att gemenskapen genomför politik och åtgärder i syfte att upprätthålla en hög hälsoskyddsnivå.
För att detta skall vara möjligt är dock en av förutsättningarna att alla medborgare ges lika tillgång till hälsovård och alla effektiva metoder.
Därför håller inte argumentet att åtgärder för att hantera konsekvenserna av denna särskilda sjukdom faller under medlemsstaternas jurisdiktion, och det borde inte föras fram.
Vad som behövs så snart som möjligt är en ny epidemiologisk studie på Europanivå och i samarbete med WHO, så att man kan få en uppfattning om problemets omfattning på grundval av insamlade data och så att behovet av intensiv forskning och internationellt samarbete kan lyftas fram.
Betänkandet från utskottet för framställningar är avslöjande och belysande, och självklart instämmer jag helt i förslaget om att utveckla en uppförandekodex, eftersom det kommer att leda till att vi fastställer enhetliga behandlingsmetoder och rehabiliteringsåtgärder.
Jag delar likaså helt och fullt synpunkten att hälsovårdsmyndigheterna i medlemsstaterna måste främja självhjälpsprogram bland patienter med multipel skleros.
Detta, samt att man tillämpar särskilda arbetsvillkor, kommer att utgöra två nyckelfaktorer för att bevara en god psykisk hälsa.
Som vi alla vet påverkas den avsevärt av själva sjukdomens karaktär.
Jag vill avslutningsvis gratulera föredraganden och Louise McVay, som har visat oss att en kämpande människa kan uppnå resultat som omfattar många människor.
