# ID: svediakorp-gov443121
# author: Ebner (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 482
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Emellanåt krävs en viss impuls för att en fråga skall beaktas och i detta fall är det Louise McVay som stått för den impulsen.
I detta och liknande fall ser vi gång på gång hur mycket känslokyla det finns i denna vår europeiska union – en union jag är djupt övertygad om att vi behöver, och som vi alla gemensamt arbetar för.
När allt kommer omkring krävs en viss optimism för att inte hemfalla åt den något stereotypa kritik som går ut på att Europa bara är till för de snabba, stora, rika, friska och starka, utan i stället tro att detta Europa också finns till för de sårbara samhällsmedlemmarna, för dem som är långsamma och inte kan hänga med i tempot – och här menar jag inte ” core Europe ”, utan individer som är långsammare och inte hänger med – för de sjuka, för småfolket.
Vi har inga problem med resor.
Vi flyttar pengar, varor och bilar från ett medlemsland till ett annat.
Vi använder dem, vi har ett enda körkort och en gemensam uppsättning trafikregler.
Men när det gäller gemensamma åtgärder på det sociala området, och gemensamma åtgärder på det kulturella området, är det olyckligt att detta Europa inte kan visa prov på det tempo och den fart man redan har inom andra områden, och som vi är tacksamma för.
Det vore förvisso klokt av oss att vara lika snabba när det gäller sociala och kulturella frågor som vi är inom andra områden.
Vissa ledamöter – av dem vill jag särskilt tacka föredraganden Uma Aaltonen – har redan utförligt talat om behovet och vikten av åtgärder för att ta i tu med multipel skleros.
Jag vill därför särskilt uppmärksamma det olämpliga i att vi har ett så stort behov av att hinna i kapp på det sociala området.
Fru kommissionär!
Det finns inget gemensamt kort som berättigar till förmåner för funktionshindrade.
En i Tyskland bosatt funktionshindrad person kan inte resa till Frankrike, och inte heller kan en funktionshindrad person från Italien resa till Tyskland och få sin status som funktionshindrad erkänd – vilket är en nackdel – inte ens om det gäller att få en parkeringsplats, och än mindre en plats på ett kollektivt transportmedel eller andra liknande saker.
Här måste vi snarast ta igen den tid vi förlorat.
Jag tror, nej, jag är i själva verket övertygad om att det inte räcker att bara säga att vi inte har något ansvar för detta.
Vi måste göra mycket mer på detta område, och göra det med större konsekvens.
Jag hoppas att denna debatt skall göra oss mer medvetna även om dessa frågor.
