# ID: svediakorp-gov443117
# author: Perry, Roy (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även jag vill gratulera föredraganden samt framställaren Louise McVay till hennes initiativ och beslutsamhet att föra fram denna fråga för behandling i Europaparlamentet.
Det krävs beslutsamhet för att få upp en fråga i Europaparlamentet, och för en person som drabbats av denna sjukdom visar detta prov på en enorm viljestyrka.
Det gläder mig också att det är Europarlamentets förfarande för att inge framställningar som har gjort detta möjligt.
Jag skulle vilja berätta något personligt.
För omkring tio år sedan bjöd min svägerska, som är gift med min tvillingbror, hem mig över helgen.
Hon bad mig titta på min tvillingbror.
Han verkade inte kunna stå ordentligt – det var något fel på hans balans.
Hon ville att jag skulle övertala honom att besöka en läkare.
Det gjorde jag och vid en första undersökning diagnostiserades de tidigaste stadierna av MS. Detta visade sig emellertid senare inte vara fallet: han hade en relaterad sjukdom vid namn.
Liksom MS angriper den patientens rörlighet, och inte alls hjärnans tankefunktion.
Efter två fasansfulla år var han rullstolsbunden och till sist tog sjukdomen hans liv.
I ett hänseende var han emellertid lyckligt lottad: han hade en fantastisk arbetsgivare, som jag här tänker nämna: Shell UK.
Dom betalade för hans behandlingar, för en chaufför som körde honom till och från arbetet och för en personlig assistent som hjälpte honom att använda datorn och som körde hans rullstol.
De hade förnuftet, anständigheten och omtänksamheten och, antar jag, resurserna att behandla en funktionshindrad person som en vanlig människa.
Det är det enda någon begär och det är vad detta betänkande begär.
Jag har berättat detta av två skäl.
För det första för att påminna samtliga av oss som i dag är friska och aktiva att vi i morgon skulle kunna sitta i en rullstol.
Om detta inträffar på grund av en olyckshändelse utbetalas ofta ersättning.
Om det inträffar till följd av en sjukdom finns det ingen försäkring eller kompensation och ens öde vilar i samhällets händer – människor som ni och jag.
För det andra därför att det inte finns någon behandling för vissa sjukdomar – eller så finns den endast delvis tillgänglig – och forskningen är mycket begränsad.
Det krävs mer forskning och vi måste vara beredda att främja och stödja den forskning som detta betänkande kräver.
Louise har rätt: om det finns behandlingsformer som hjälper, till exempel betainterferon, så måste de finnas tillgängliga för alla sjuka.
Jag är särskilt tacksam över att föredraganden lagt fram de muntliga ändringsförslag som skulle göra det möjligt att utnyttja det tryck som denna framställning skapar för att inte bara hjälpa de hundratusentals MS-sjuka, utan även de som lider av liknande rörelsenedsättande och neurodegenerativa sjukdomar, som också behöver hjälp.
Vi måste lära av varandra och vi måste lära oss att hjälpa Louise och de hundratusentals människor som befinner sig i hennes situation.
