# ID: svediakorp-gov443113
# author: Balfe (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 644
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även jag vill tacka Louise McVay, föredraganden och mina två kolleger från regionen, Roger Helmer som är här i dag och senare kommer att tala, och Chris Heaton Harris, som också har följt detta ärende mycket noga.
Jag är säker på att många av oss känner någon som har lidit av, eller som lider av, multipel skleros (MS), och jag instämmer med det sista som Richard Howitt sade.
Men låt mig börja med att påminna om det som kommissionären sade, nämligen att hälsa inte är en EU-fråga.
Det är något vi kan bidra till, men låt oss inte göra oss några illusioner om att det tillhör våra befogenheter.
Faktum är att det inte ens är en angelägenhet för medlemsstaterna.
Den brittiska regeringen har i sin decentralisering delegerat hälsofrågorna till Skottland, eftersom de bästa lösningarna ofta finns hemmavid.
Faktum är att om vi skall tillämpa försiktighetsprincipen någonstans bör detta göras i fråga om utvidgningen av EU: s lagstiftning till områden som bäst sköts lokalt.
Med detta sagt välkomnar jag detta betänkande som innehåller många positiva inslag.
För det första uppförandekodexen och för det andra ett närmare internationellt vetenskapligt samarbete.
Trots att arbetet ofta sköts bäst på lokal nivå finns det emellertid flera åtgärder som även kan vidtas på EU-nivå, eller till och med ännu bredare nivå.
Vi får inte glömma bort alla centrum för vetenskaplig kompetens, särskilt i Förenta staterna, och vi bör eftersträva ett så brett samarbete som möjligt.
I den mån EU kan bidra till detta, genom t.ex. forskningsprogrammen osv., skall vi självklart göra det.
Sådan forskning bör utan tvekan, vilket även betonas i betänkandet, inbegripa vårdtagare.
Verksamheten måste bedrivas i samarbete med människor, inte för dem.
Vi i denna grupp stöder därför bestämt kravet på att genomföra en alleuropeisk undersökning i samarbete med WHO, eftersom vi vill sprida och samla kunskap i så stor utsträckning som möjligt.
Vi välkomnar, i likhet med vad som görs i betänkandet, den jämförande utvärdering som utförs av vissa europeiska MS-centrum.
Allt detta är bra och positivt.
För att övergå till problemet med läkemedel – och detta är ett problem eftersom bostadsadressen, åtminstone i Storbritannien, kan vara avgörande för vad man får – kan vi ta fram information men inte bestämma hur människor skall använda sina medicinska resurser, och jag är tacksam över att betänkandet inte förordar detta.
Samtidigt måste MS-sjuka uppmuntras att fullt ut delta i gemenskapen, och den diskriminering som förekommer inom gemenskapen måste undanröjas.
En av de saker vi ständigt måste slå vakt om är att se till att människor behandlas rättvist och att de har möjlighet att fullt ut delta i gemenskapen, lika fullt ut som alla andra.
Jag skulle vilja tala om två av ändringsförslagen om införandet av denna försiktighetsprincip.
De är onödiga och splittrande.
Kemikaliedirektivet och kemikaliepolitiken är föremål för en separat åtgärd här i kammaren.
Om ni tänker tillämpa försiktighetsprincipen på giftiga kemikalier så kan vi väl behandla detta inom ramen för kemikaliedirektivet.
Vi bör kanske dessutom tänka på att vissa människor kanske skulle vilja tillämpa försiktighetsprinciper på nya behandlingsformer.
Försiktighetsprincipen är en separat fråga och vår grupp kan därför varken stödja ändringsförslag 1 eller 2.
Detta har ingenting att göra med att vi inte vill att MS-sjuka skall få bästa möjliga vård, utan enbart med sunt förnuft och att saker och ting skall behandlas på sin rätta plats.
Avslutningsvis vill jag säga att jag välkomnar detta betänkande.
Jag vill berömma alla människor som har bidragit till det och vi ser fram emot att stödja det.
