# ID: svediakorp-gov443101
# author: Stevenson (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 756
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka kommissionären för hans mycket utförliga presentation.
Ett av de stora nöjena med att vara ordförande i fiskeriutskottet är att behöva komma hit sent på kvällen och tala inför en tom kammare om internationella fiskeavtal med jordens avlägsna hörn.
Detta är inget undantag.
Kvällens diskussion om Elfenbenskusten har emellertid inte drivits fram av de vanliga anledningarna i samband med fiskeavtal med tredje land.
Den har drivits fram av Verts / ALE- och ELDR-grupperna som har uttryckt en ganska befogad oro över det rådande inbördeskriget i landet, och sin fruktan över att gemenskapens medel skall sändas till ett konfliktområde för att på så sätt underblåsa konflikten.
Som parlamentet vet undertecknade den största rebellarmén i Elfenbenskusten, som kallar sig New Forces, i januari en fredsuppgörelse med premiärministern Seydou Diarra med medlingsbistånd av Frankrike.
Tråkigt nog förföll detta fredsfördrag delvis i september, när rebellerna från New Forces lämnade regeringen och anklagade president Laurent Gbagbo för att befästa sin makt och vägra att fullfölja villkoren i fredsfördraget.
Under tiden har presidenten meddelat sin avsikt att befria rebellkontrollerade områden i de norra och västra delarna av landet i fall rebellerna från New Forces skulle vägra att lägga ned sina vapen.
Detta är läget i Elfenbenskusten i dag.
Det är mot denna ganska ofördelaktiga bakgrund som jag i mitt betänkande om kommissionens förslag strävar efter att förlänga det nuvarande fiskeavtalet mellan gemenskapen och Elfenbenskusten för ytterligare ett år, trots att förlängningen, som kommissionär Poul Nielson påpekade, egentligen påbörjades i juli, innan parlamentet ens hade rådfrågats.
Kommissionären sade att parlamentets ledamöter skulle finna detta obehagligt, och så är verkligen fallet.
Att gång på gång kastas in i dessa av kommissionen är synnerligen obehagligt.
Det är faktiskt så i detta fall att betalningen till Elfenbenskusten förfaller den 31 december 2003.
Därför är det synnerligen angeläget att snabbt lösa denna fråga.
Det är beklagansvärt att fiskeriutskottet återigen tvingades in i detta läge.
Jag sätter emellertid min tilltro till att kommissionen uppskattar de ansträngningar som vi har lagt ned för att påskynda förloppet, så att detta avtal kan uppfyllas i tid.
Detta avtal kommer att bli det sjätte protokollet i följd mellan EU och Elfenbenskusten.
Första gången vi ingick ett partnerskap för fiske med Elfenbenskusten var 1990, och vi har fortsatt på en vänskaplig grund ända sedan dess.
Emellertid var det, som kommissionär Poul Nielson sade, oundvikligt att den politiska situationen i regionen resulterade i att vi var oförmögna att fortsätta med de möjligheter till bottenfiske som vi hade förhandlat fram under 2002.
Men då situationen stabiliserades var det möjligt att återuppta detta fiske igen.
Tonfisket, som är den andra stora resursen som omfattas av detta avtal, påverkades aldrig av inbördeskriget.
När det gäller upptagandet av möjligheterna som förhandlades i avtalet har vi fortsatt på en nivå runt 85 procent.
Som kommissionär Poul Nielson påpekade finns det 71 licenser tillgängliga för tonfiskefartyg, även om 70 procent av den finansiella kompensationen i dessa partnerskapsavtal alltid går till riktade åtgärder som skall garantera bibehållandet av ett bärkraftigt fiske och stödja bevarandeåtgärder, vetenskaplig forskning, kontroll och övervakning.
Dessa medel övervakas noga av kommissionen för att garantera att protokollets mål efterlevs.
I avsaknad av detta avtal skulle vi inte kunna garantera att ett bärkraftigt fiske kan fortsätta.
Vi kunde faktiskt se ett fullständigt regellöst IUU-fiske (illegalt, oreglerat och orapporterat fiske), som orsakade en total plundring av beståndet och en kollaps av fisket.
Det är viktigt för de som motsätter sig förnyandet av detta avtal att de inser följderna av sitt motstånd.
Kommissionär Poul Nielson betonade att det finns tre stora konservfabriker för tonfisk i Abidjan som finansieras av investeringar från EU.
Abidjan är verkligen centrum för en stor del av landningen av tonfisk i Västafrika, och om vi skulle dra oss ur detta avtal, vilket Verts / ALE- och ELDR-grupperna föreslår, skulle 5 000 direkta och upp till 30 000 indirekta arbetstillfällen försvinna.
Ett sådant resultat skulle få katastrofala följder för den sociala situationen i Elfenbenskusten, och det skulle allvarligt destabilisera landet och störta det i djupare konflikt.
Så jag vädjar till Verts / ALE- och ELDR-grupperna att tänka en gång till, och ta tillbaka sina ändringsförslag som endast skulle göra en dålig situation sämre.
