# ID: svediakorp-gov443095
# author: Souchet (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 506
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Frågan om samexistens mellan GMO-produktion och icke-GMO-produktion bör betraktas som en långsiktig fråga och inte som en tillfällig situation som vi skall hantera i väntan på att GMO-produktionen skall hävda sig själv som den dominerande, eller till och med uteslutande, jordbruksmetoden för grödor.
Detta görs genom att ta hänsyn till omfattningen av de olika problem som genetiskt modifierade organismer skapar, problem till vilka det inte finns några självklara och övertygande vetenskapliga slutsatser.
Det är konventionellt och organiskt jordbruk som är regeln, och GMO-produktion är undantaget som skall iakttas, inte tvärtom.
Vi måste ställa frågor, inte om icke-GMO-produktionens livsduglighet, utan om de åtgärder som måste vidtas för att skydda produktionen från GMO-kontamination.
Föredraganden gör rätt som betonar att våra kunskaper har uppvisat brister på en rad avgörande områden, vilket obestridligen borde uppmuntra oss att fortsätta forskningen, men även att uppträda med stor försiktighet.
Vi har här att göra med korspollinering (korsningar), övervintring av utsäde, jordkoncentration, motståndskraft, utbredning och spridning.
Vi måste vara oerhört vaksamma för att undvika en situation där antagna bestämmelser om godkännande, spårbarhet och märkning kringgås genom andra bestämmelser, om samexistens, vilka är alltför vaga, osäkra och otydliga, och som därmed skapar ett fullbordat faktum som skulle kunna svepa iväg alla dessa försiktighetsbestämmelser.
Låt oss vara försiktiga så att vi inte försätter våra jordbrukare i sitsen som trollkarlens lärling, något som den allmänna opinionen utan tvivel skulle tillskriva de negativa konsekvenserna av all generaliserad GMO-spridning.
De har redan offrat mycket, med animaliskt mjöl och Gaucho insekticid.
Låt oss därför se till att vi inte komplicerar det fortsatta bruket av traditionella jordbruksmetoder för grödor så mycket att jordbrukare tvingas överge dem till förmån för GMO-produktion.
Det är upp till den person som införde en högriskgröda att ta på sig ansvaret för den risken och alla dess konsekvenser.
Det är den person som tar risken för eventuell kontamination som måste bära kostnaderna för att förhindra och hantera denna risk för andra grödor och för användare av dessa grödor, och som ensam måste axla ansvaret för att ha tagit denna risk.
Denna fråga om hur man skall hantera de olika jordbruksmetodernas samexistens kommer att bli en livsviktig fråga vid regional planering.
Det måste bli möjligt att ha särskilda riktlinjer för valfrihet på nationell eller regional nivå.
Om valda företrädare, jordbrukare och andra som är inblandade på regional nivå i ett särskilt område till exempel vill att detta område blir GMO-fritt, då måste de kunna besluta detta i full frihet, utan att kommissionen lägger hinder i deras väg på grund av Gud vet vilken slags snedvridning av konkurrens som kan vara mer eller mindre inbillad.
Därför, herr talman, tänker vi rösta för detta initiativbetänkande, i vilket det ställs några berättigade frågor om ett ämne som är livsviktigt för vårt samhälle.
