# ID: svediakorp-gov443089
# author: Nielson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,261
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Jag vill inleda med att be om ursäkt eftersom jag ser i tidsschemat att jag har fått mig två och en halv minut tilldelat, men jag har faktiskt förberett ett uttalande som är något utförligare.
Då jag inte kände till detta i förväg känner jag mig tvungen att gå efter innehåll i stället för efter tidfördelning.
För det första vill jag tacka föredraganden, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, och parlamentets ledamöter som har bidragit till initiativbetänkandet.
Kommissionen välkomnar betänkandet som ett bidrag i rätt tid till diskussionen om samexistens.
Jag delar fullständigt åsikten om att samexistens är en synnerligen viktig fråga som kräver att bli behandlad på ett öppet och fördomsfritt sätt.
Med det nya tillståndsförfarandet för genetiskt modifierade organismer (GMO) och lagstiftningen för spårbarhet och märkning har EU skapat ett omfattande regelverk som borde bana vägen för införandet av GMO i jordbruket.
Genom att etablera villkoren för samexistens måste vi garantera att lantbrukare som vill använda konventionella och organiska jordbruksmetoder skall kunna göra det.
Betänkandet kommer vid en tidpunkt då flera medlemsstater arbetar med att förbereda de första nationella och regionala stegen för samexistens.
Det kommer också vid en tidpunkt då kommissionen strävar efter att ytterligare klargöra hur den på bästa sätt, tillsammans med medlemsstaterna, i enlighet med kommissionens riktlinjer för samexistens utgivna i juli, kan stödja denna process.
Medan kommissionen välkomnar initiativbetänkandet som ett värdefullt och övergripande bidrag till diskussionen när det gäller de personliga uttalanden och rekommendationer som lagts fram, är det bara ett fåtal som vi helhjärtat kan stödja.
Jag skall kortfattat kommentera några av dem.
Angående gränsvärde för utsäde, skulle vi hålla med om att det är nödvändigt att informera om förekomsten av GMO i utsäde för att tillämpa lagstiftningen för GMO på ett korrekt sätt, i synnerhet gällande märkning och spårbarhet.
Emellertid tillämpas gränsvärdena endast på tillfälliga spår av godkända GMO som har genomgått omfattande miljö- och hälsoriskbedömningar.
De är inte avsedda att vara ett riskhanteringsverktyg.
Vi inser också vikten av och brådskan med att fastställa gränsvärden för tillfällig förekomst av GMO i utsädespartier av icke-GMO-sorter, och vi arbetar för närvarande på ett förslag.
I det arbetet baserar vi oss på goda vetenskapliga rekommendationer som bygger på det förberedande arbete som har genomförts under de två senaste åren.
Det gläder mig att se att betänkandet har ersatt ett tidigare textförlag som rekommenderade ett gränsvärde på 0,1 procent för utsäde.
I den nya texten beaktas vetenskapliga bedömningen av vad som kan tillämpas i praktiken.
Kommissionen har alltid varit av den åsikten att gränsvärdena skall vara möjliga och praktiskt genomförbara i en GMO-miljö.
Den har alltid insisterat på det faktum att det behövdes goda vetenskapliga rekommendationer för att sätta gränsvärden.
När det gäller begäran om enhetliga och bindande regler för samexistens på gemenskapsnivå är vi inte övertygade om att detta skulle vara en genomförbar lösning.
Med tanke på den mångfald som karaktäriserar EU: s jordbruk anser vi att det är omöjligt att etablera enhetliga regler som kan tillämpas generellt.
Det är inte rimligt att använda en metod som stöper alla i samma form.
Forskare har upprepade gånger stått bakom den subsidiaritetsbaserade metoden, även vid den inledande utfrågning om samexistens som organiserades i september 2003.
Medlemsstaterna ser också alltmer detta som det lämpliga sättet att gå framåt.
Dessutom har medlemsstater, i och med införandet av en artikel om samexistens i direktiv 2001 / 18 / EG på begäran av parlamentet, nu möjligheten att vidta åtgärder för samexistens.
Med klausulen om nationella åtgärder för samexistens på plats och med riktlinjerna från kommissionen tillgängliga anser vi att ramen för nationella lösningar för samexistens är tillräckligt utarbetad.
Samexistens får inte vara en orsak till att ytterligare fördröja godkännandet av nya GMO.
Jag delar inte den åsikt som uttrycks i betänkandet om att medlemsstaterna skall tvingas att anta lagstiftning för att garantera samexistens.
Tvärtom bör vi överlåta till dem att undersöka vilka olika politiska instrument som kan användas, däribland frivilliga avtal och ansatser till icke-bindande lagstiftning.
Mot bakgrund av deras specifika förhållanden väljer de vilken kombination av instrument och bredd av reglering som passar dem bäst.
Vi är helt överens om frågan om vem skall bära ansvaret för att genomföra de nödvändiga åtgärderna.
Faktum är att kommissionens riktlinjer anger att de jordbrukare som introducerar en ny produktionsform skall ta ansvaret för den.
Principen är ömsesidig, även om den till en början huvudsakligen gäller jordbrukare som vill odla GMO.
Beträffande ansvar, har jag svårt att förstå varför det skall vara nödvändigt med ett civilrättsligt ansvar inom hela gemenskapen.
Frågan om ansvar kan inte behandlas enskilt.
Ansvaret beror på medlemsstatens övergripande ansats till samexistens.
Det bör därför tas upp som en integrerad del av åtgärdspaketet för samexistens.
En generell avgift på genetiskt modifierat utsäde och foder, för att täcka både administrativa kostnader och kostnader för provning och övervakning i samband med lagstiftning för GMO, är inte förenlig med principen om den gemensamma marknaden.
Som en generell princip bör inte marknadsföringen av produkter som är godkända under gemenskapens lagstiftning och ansedda som säkra för mänsklig hälsa och miljö begränsas eller hindras av medlemsstaterna.
Naturligtvis är beskattningen här för att stanna.
Vi beskattar mycket i termer av ekonomisk aktivitet som helhet, och därför vill jag säga att denna diskussion, logiskt sett, inte är så konstig.
I betänkandet ombeds kommissionen att fastställa rättsligt bindande definitioner av termerna ” tillfällig ” och ” tekniskt oundviklig ”.
Vår lagstiftning är tydlig här.
Aktörerna måste ha möjlighet att visa att de har försökt att undvika förekomsten av GMO.
Angående frågan om gränsöverskridande effekter, skulle kommissionen kunna hålla med om att denna behöver undersökas ytterligare.
Vi kommer att fundera över hur detta kan göras och vad kommissionen kan bidra med.
Vi kan även fastställa om det skulle vara användbart att lägga upp ett offentligt register över nationella strategier och bästa praxis med gränsöverskridande inverkan.
Beträffande GMO-fria områden har vi olika åsikter.
Vi känner starkt att ett fullständigt förbud mot alla typer av GMO från en region inte är möjligt, såvida det inte efterlevs frivilligt.
Den regionala begränsningen av vissa typer av GMO måste vara vetenskapligt berättigad, gröda för gröda, och skall endast vara en sista utväg om förvaltningsåtgärder på jordbruksnivå är otillräckliga.
Kommissionen håller med om att det behövs mer forskning om samexistens.
Den stöder därför vetenskapliga studier som leds av de gemensamma forskningscentren under det sjätte ramprogrammet för gemenskapsforskning.
Dessa studier kommer att omfatta kostnadsanalyser, god jordbrukssed för samexistens och ansvarsfrågor.
Emellertid kommer en fullständig rapport, som omfattar alla ekonomiska aspekter av samexistens under de olika kostnadsförhållanden som råder inom EU, endast att kunna möjliggöras när medlemsstaterna har fått mer praktisk erfarenhet.
Kommissionen kommer att garantera en roll som samordnare och underlätta utbytet av information om bästa praxis och konkreta erfarenheter av samexistens mellan medlemsstaterna som innefattar gränsöverskridande aspekter.
Baserat på denna informationsinsamling kommer kommissionen att rapportera till parlamentet och rådet om två år.
Kommissionen kommer sedan, om det är lämpligt, även att göra en bedömning av tänkbara och nödvändiga åtgärder.
Jag är glad över att jag har haft möjligheten att ge detta utförliga svar.
