# ID: svediakorp-gov442987
# author: Simpson (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det kan vara värt besväret att bara för ett ögonblick fundera på varför det ansågs nödvändigt att införa lagstiftning för att göra kompensation till en laglig rätt för de flygpassagerare som ställs inför inställda och försenade flygningar som de själva inte alls rår för.
Det ansågs nödvändigt eftersom vissa flygbolag hade fått den dåliga vanan att ställa in flygningar i allra sista minuten, överboka flygningar, vålla förseningar på grund av bristfälliga driftmetoder och sedan, för att göra ont värre, hota sina offer – sina passagerare – med fullständigt förakt och ringa eller ingen sympati.
Några ledamöter kanske önskar älta det faktum att en frivillig god praxis existerade hos de mer pålitliga flygbolagen.
De så kallade lågprisbolagens vägran att underteckna detta frivilliga avtal och de låga ersättningsnivåerna som de gav till offren innebar dock att mer formella åtgärder krävdes.
Opinionen tvingades svänga tillbaka, till konsumentens fördel, till en mer rimlig och balanserad ståndpunkt.
Förslaget som ligger framför oss är ett första steg för att säkerställa att den resande allmänheten skyddas när transportoperatörerna inte lyckas uppfylla sina löften och skyldigheter.
Jag ser fram emot att liknade system införs för andra transportsätt, särskilt färjor och så kallade snabbgående fartyg.
Det som vi har framför oss i dag är inte perfekt.
Jag beklagar att ministerrådet insisterade på att charterbolagen skulle omfattas av förordningen.
Jag beklagar också att extraordinära omständigheter togs bort när det gäller förseningar, men välkomnar undantaget för rotoroperatörer, den fastställda ersättningsnivån samt att lågprisbolag tas med.
Detta förslag är inte perfekt: det väcker många frågor när det gäller befintlig lagstiftning och belyser områden där den befintliga lagstiftningen är otillräcklig.
Jag åberopar direktivet om paketresor som ett exempel.
Men vi måste erkänna att åtminstone konsumenter och den resande allmänheten har getts de rättigheter som de förtjänar, uppbackade av kompensation när flygbolagen misslyckas att uppfylla sina löften.
Under de senaste månaderna har jag utsatts för alla möjliga domedagsscenarier från vissa flygbolag och till och med från vissa parlamentsledamöter.
Men kom ihåg detta: om flygbolagen inte ställer in eller överbokar, om de sköter de tjänster som de annonserar ut i tid och håller sig till sina avtal med den resande allmänheten, så kommer detta förslag inte att kosta dem en euro.
Det blir dyrt för flygbolagen när de inte åstadkommer resultat – och vad är det för fel med det?
