# ID: svediakorp-gov442967
# author: Vatanen (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, ärade kommissionär, mina damer och herrar!
I livet är poäng i allmänhet något gott, men dessa poäng är tyvärr olämpliga.
Vår uppskattade vän, parlamentsledamot Johannes Swoboda, sade nyss att Österrike vill ha fler.
Jag har all sympati för österrikarna men, mina damer och herrar, vi är inte i Wien eller i det österrikiska parlamentet.
Vi befinner oss i Europaparlamentet!
Kan vi ställa oss frågan om Europa vill ha mer?
Självklart kan vi det.
Om jag hade fötts i en dal i Österrike skulle problemet se ut precis som det gör ur er synvinkel.
Men om vi ser på Europa som helhet transporteras varor ändå mellan södra och norra Europa.
Om de inte transporteras den direkta vägen och om de inte transporteras den billigast möjliga vägen, då finner de en annan väg på något annat sätt.
Resorna blir längre, vägarna slits allt mer och föroreningarna ökar.
Vi måste acceptera att vi inom EU måste ha gemensamma bestämmelser, även om det kanske är inne – och jag förstår det helt och fullt – att dölja protektionism bakom miljöpoäng, men vi måste se skogen och inte bara träden.
Vi måste se till helheten, som man säger, för om vi transporterar varor i Europa på det dyra sättet, så att föroreningarna ökar, vem skall då betala?
Det är alltid slutkonsumenten som betalar, europén som bara tjänar 1 000 euro i månaden.
Vad skulle vara lösningen?
Övergång till lastbilar som förorenar så lite som möjligt, och tydligen, om det är möjligt, ökad användning av järnvägarna.
Vi vet i praktiken att de inte har tillräcklig kapacitet, men vi skall göra vårt bästa.
Vi skall ha skattelättnader för att gå över till de modernaste lastbilarna, men det är olämpligt att gå sin egen väg när vi bygger ett gemensamt Europa.
Vi måste se till att den samlade vinsten kan delas av den enskilde EU-medborgaren.
