# ID: svediakorp-gov442958
# author: Fava (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 433
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag anser att Konstantinos Hatzidakis skämt om alla parlamentsledamöternas mödosamma uppgift är den mest koncisa och även den bästa beskrivningen av det arbete som har utförts.
Det var en svår uppgift eftersom vi tidvis arbetade med ett råd som ofta var nonchalant, tanklöst och väntade med att ta upp eller lösa frågor till sista minuten.
Vid förlikningen lyckades vi åstadkomma en balans som alla institutioner kunde tänka sig.
Det gäller balansen mellan två krav som jag skulle vilja beskriva på följande vis: å ena sidan behovet att garantera fri rörlighet för varor och följa fördraget och å andra sidan behovet att skydda miljön och folkhälsan – något som såväl parlamentet som Österrike lägger stor vikt vid.
Detta innebär att man strävar efter en hållbar utveckling som måste åstadkommas genom intermodalitet, byggande av järnvägstunnlar och prioritering av järnvägstransport framför lastbilar, så att problemet åtgärdas tidigare under föroreningsprocessen.
Klokt nog undvek parlamentet de alltför enkla lösningar som förespråkades av vissa element med extrema åsikter i den här debatten: det fanns dels de som försvarade lastbilar, dels de som försvarade miljö och hälsa.
Men precis som Giorgio Lisi framhöll är det inte riktigt så det förhåller sig.
Slutsatserna från förlikningsförfarandet verkar fokusera på en rad olika punkter där man i hög grad tar hänsyn till Österrikes behov.
I första hand har den senaste förlängningen, som definitivt skulle upphöra den 31 december 2003, ersatts med en annan förlängning som varar till slutet av 2006.
Kommissionsledamoten underströk att samtidigt som de mest förorenande lastbilarna kommer att fortsätta att köra i Europa, slipper Österrike en de facto-situation som de andra länderna får fortsätta stå ut med.
Precis som Österrike begärde har tillämpningen av denna förordning och miljöpoängssystemet utvidgats till att omfatta hela Österrike och inte bara alppassen, men framför allt har det kvotalternativ som man beslutade om efter förslag från kommissionen lett till utmärkta resultat, och det är det alternativ som ligger närmast Österrikes krav.
Kommissionen bör lovordas för sitt arbete och parlamentet för den balans som man har visat prov på vid utförandet av den här svåra uppgiften.
Vi har fått höra att Österrike vill avstå från det undantag som landet tidigare har haft.
Vi får hoppas att detta inte blir aktuellt och att vederbörlig hänsyn tas till parlamentets utmärkta arbete.
Av dessa skäl kan jag efter två års arbete informera om att vår grupp komma att rösta för de slutsatser som man nådde fram till vid förlikningen.
