# ID: svediakorp-gov442950
# author: De Palacio, Loyola, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,001
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först och främst skulle jag vilja tacka föredraganden Renate Sommer för hennes utmärkta arbete och uttrycka min tacksamhet för de diskussioner och framsteg som är ett resultat av de tre institutionernas gemensamma arbete för att förslaget skall godkännas vid den första behandlingen.
Jag anser nämligen att våra invändningar när det gäller en del punkter som utskottet för regionalpolitik, transport och turism hade antagit i det första betänkandet nu inte längre kvarstår, tack vare vissa kompromissförslag som kommissionen kan godta och som jag tror att även rådet kommer att kunna godta inom sinom tid.
Jag vill särskilt påpeka att om parlamentet ratificerar föredragandens olika förslag i morgon, kan rådet komma att godkänna parlamentets förslag, som kommissionen absolut skulle kunna godta i den här formen.
Jag skulle också kort vilja bemöta några av de ärade parlamentsledamöternas oro.
När det gäller subsidiariteten, mina damer och herrar, kan jag säga att den är säkerställd.
Det vi i grunden föreslår är ett enda juridiskt kontrakt som gör det möjligt att betala för utnyttjandet av infrastruktur, oavsett var detta sker, direkt på plats, via användarens checkkonto.
Det innebär att på samma sätt som t.ex. avgifterna för att använda en mobiltelefon eller ett kreditkort någonstans i EU sedan dras från våra bankkonton, försöker vi skapa en liknande situation när det gäller vägtullar: utnyttjas infrastrukturen i ett tredje land skall det debiteras vårt bankkonto.
För att uppnå detta kommer det att krävas kontrakt och tillräckliga garantier, på samma sätt som inom de sektorer jag nämnde som exempel.
För att kunna göra detta behöver vi inte bara ett enda kontrakt, utan vi behöver också kunna göra framsteg för att fullt ut utnyttja dessa villkor när det gäller systemens driftskompatibilitet och kompatibilitet.
Trots att Renate Sommer och vissa andra talare har sagt att det är alldeles för tidigt att redan nu binda upp sig för ett system – t.ex. satellitsystemet som inte har testats fullt ut – och trots att jag tycker att vi kanske kunde ha kommit längre, måste jag ändå säga att vår diskussion har lett fram till ett positivt slutresultat.
Jag anser också att om man går ut med en stark rekommendation om att det blir Galileosystemet som skall gälla i framtiden, ger detta en lämplig signal till hela den bransch som investerar, planerar att investera eller tänker införa Galileosystemet.
Därför ger vi vårt stöd till Galileosystemet – som är ett europeiskt system – med den flexibilitet som krävs så att varje land ändå kan vidta motsvarande åtgärder, under förutsättning att de är kompatibla och driftskompatibla.
Men det kan också finnas andra tänkbara lösningar om det t.ex. uppstår problem när det gäller investeringar, amortering av investeringar osv.
För att ge ett mycket kort svar på Hannes Swobodas fråga om förhandlingarna med Förenta staterna skulle jag vilja ta tillfället i akt och berätta att de utvecklas mycket positivt.
När det gäller problemet med överlagring har vi nu helt löst frågan om kod M i det amerikanska GPS-systemet – den maximala säkerhetskoden – som överlagrade vår egen signal – den stängda säkerhetssignalen, som i Galileosystemet är reserverad för offentliga myndigheter – och lyckats göra det på ett sätt som är tillfredsställande för båda parter.
Vi har funnit metoder som inte inverkar negativt på Galileosystemets kvalitet och samtidigt ger Förenta staterna de säkerhetsgarantier de kräver.
För oss återstår det nu att lösa den överlagring som – enligt amerikanerna – sker mellan vår öppna signal och en av deras signaler.
Vi har gjort helt klart att vi inte kan godta Förenta staternas första förslag – som innebär att flytta från 1 5 1 5 (som är det vi skulle vilja ha) till 1 1 (det amerikanerna föreslår) – eftersom vi menar att det allvarligt skulle skada kvaliteten på vår service.
På 1 5 anser vi också att vi inte orsakar några säkerhetsproblem för det amerikanska säkerhetssystemet.
Hur som helst börjar vi nu se slutet på de här förhandlingarna, men jag hoppas, mina damer och herrar, att det inte kommer att uppstå några större problem och att vi kommer att nå en fullständig lösning, eftersom praktiskt taget alla frågor i princip är lösta, vilket jag är mycket glad för.
Vi skall också tillägga att länder som Kina, Indien, Brasilien och andra länder utanför EU har uttryckt sitt intresse för att delta i det här projektet.
Nästa fråga som jag skulle vilja ta upp väldigt kort är London, även om man skulle kunna tänka sig andra städer.
Mina damer och herrar, vårt krav på driftskompatibilitet och kompatibilitet omfattar inte Londons vägtull av flera olika skäl: för det första eftersom det är ett lokalt område som inte faller under vår behörighet, men framför allt därför att London inte har någon installerad utrustning.
Vidare framhålls det att direktivet inte kommer att tillämpas i fall där det avsedda målet medför orimliga eller oproportionerliga kostnader.
Herr talman, avslutningsvis vill jag säga att vi anser att vi till viss del bör se över formuleringen – inte innehållet – i ändringsförslag 2, 14, 18 och 32.
Därigenom kan man skapa tydlighet och garantera precision inom ett mycket tekniskt område.
Frånsett detta, herr talman, återstår det bara för mig att tacka Renate Sommer för hennes storartade arbete och de ärade parlamentsledamöterna för ert samarbete.
Sammanfattningsvis vill jag säga att tack vare det här tekniska systemet kommer vi senare att kunna tillämpa Eurovignette-direktivet på ett ändamålsenligt sätt.
I dag talar vi inte om vägtullar i sig, utan om metoder som gör det möjligt att ta ut vägtullarna på ett enklare sätt, så att det blir mindre problematiskt för användarna och så att den inre marknaden fungerar smidigare.
