# ID: svediakorp-gov442929
# author: Turmes (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Statistikens budskap är tydligt, särskilt när det gäller godstrafik över Alperna.
I Schweiz sker 66 procent av godstransporterna på järnväg och 30 procent på vägar; i EU är proportionerna omvända och skillnaden till och med ännu mer uttalad.
Vad detta betyder är att schweizarna, politiskt sett, gör något som vi i Europeiska unionen inte lyckas göra.
De fastställer avgiften för tung trafik på en sådan nivå att alla externa kostnader internaliseras fullständigt, så att alla kostnader för vägbeläggningar, olyckor och miljöskada av buller och luftförorening täcks.
Av dessa intäkter satsas 80 procent på alternativet: på att bygga bastunnlar, på skyddsåtgärder mot järnvägsbuller och på att förbättra järnvägstjänsterna.
Även i tekniska frågor ligger schweizarna, i lilla Schweiz, åratal före EU.
Schweizarna har ett system – som fungerar bra – med mikrovågsteknik, vilket i framtiden kommer att kombineras med digitala färdskrivare.
Frågan är: Varför kan vi inte lyckas med det i EU?
Vidare anges i förslaget om det gemensamma vägavgiftsbeviset (Eurovignette) en högsta nivå som är så låg att ingen på allvar kan tro att den seriöst sporrar till att använda järnväg i stället för vägar; medlemsstaterna får faktiskt heller inte satsa det mesta av dessa pengar på alternativet.
Vad detta betyder är att det rör sig om en halvhjärtad politik, och vi ser resultatet av denna när vi betänker statistiken om klimatförändringar, olyckor och så vidare.
På i stort sett samma sätt som det tyska transportministeriet har kommissionen låtit sig tvingas tjäna två stora aktörer, och den vill truga på oss en satellitteknik som ännu inte är färdigutvecklad.
Jag anser att vi som sitter i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, liksom i det andra utskottet, skulle göra klokt i att föra kommissionen lite närmare tillbaka till en jordbunden verklighet och kräva neutralitet i teknikfrågor.
Avslutningsvis vill jag säga några ord om den inverkan som snedvriden konkurrens mellan vägar och järnvägar har på samhället.
Sedan kammaren, efter bara en behandling, hade antagit Helmuth Markovs direktiv om körtider och viloperioder tyckte Silvio Berlusconi och hans regeringen inte ens att det var nödvändigt att föra upp det på rådets dagordning.
Detta är, anser jag, helt enkelt ännu en skandal.
Hur kan vi i EU göra framsteg på de social- och miljöpolitiska fronterna när så viktiga direktiv inte tillåts göra framsteg på rådsnivå?
