# ID: svediakorp-gov442898
# author: Bernié (EDD ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 205
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Att lagstifta om miljöansvar är som att öppna Pandoras ask, så bristfälligt definieras miljöskada och så obestämd är lagstiftningens omfattning, särskilt när det gäller biologisk mångfald, som redan regleras av två stora internationella konventioner, nämligen Bernkonventionen och Bonnkonventionen.
Kompensation bör begränsas till enbart Natura 2000-områden, och icke-vinstdrivande verksamhet, t.ex. fritidsverksamhet, skall särskiljas från yrkesverksamhet.
I direktivet görs dock ingen åtskillnad mellan dessa båda verksamhetstyper.
Om ansvar skall tillämpas måste det baseras på objektiva och mätbara kriterier, såsom skadans art och effekt, miljöns tillstånd då skadan inträffade och, framför allt, lokala förhållanden.
Tillståndet att förorena och begreppet ” vetenskaplig och teknisk kunskapsnivå ” måste bevaras för att principen om att förorenaren betalar skall kunna tillämpas effektivt och inte ersättas av principen om att skattebetalaren betalar.
Ansvar måste även finnas när det gäller genetiskt modifierade organismer och kolväten, som är känsliga aspekter som inte omfattas av behörighetsområdet.
Vad, på det hela taget, tjänar det till att erkänna Europeiska kommissionens behörighet inom ett område när straffen för miljöbrott är beroende av rättsligt samarbete och när andra rättsliga instrument, såsom Europarådets Luganokonvention, kan användas?
