# ID: svediakorp-gov442880
# author: Breyer (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 362
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Skälen till att jag röstade emot stadgan är som följer.
Låt mig säga på en gång att jag anser det vara viktigt och rätt att våra resekostnader skall motsvara de faktiska kostnaderna, men alla i denna kammare vet att detta inte har någonting alls att göra med stadgan.
Vi kan ändra kopplingen mellan resekostnader och verkliga kostnader i morgon dag, det har ingenting alls med stadgan att göra.
Jag välkomnar dock utsikten att vi snart får bestämmelser som reglerar detta.
När det gäller stadgan medger jag att förbättringar har skett när det gäller de beslut som fattades i somras, särskilt när det gäller pensionsåldern.
Jag kan dock fortfarande inte acceptera stadgan, eftersom den leder till en social obalans i ett läge då mycket kraftiga nedskärningar görs i de sociala budgetarna i hela Europa, och därför kan vi inte i denna kammare på nytt kräva en sorts julklapp som innebär att t.ex. de tyska ledamöterna får en 20-procentig höjning.
Detta finner jag oacceptabelt.
Jag anser heller inte att det är riktigt att vi skall basera våra beräkningar på en domares inkomst.
Glöm inte bort att domare inte tillåts ha andra arbeten.
Jag anser att det vore lämpligare att utgå från den genomsnittliga inkomsten för samtliga ledamöter, vilket jag anser vore en bättre strategi, och jag anser fortfarande att det är fel att ledamöterna tillåts ha andra inkomstkällor medan domare inte tillåts ha det.
Jag anser fortfarande att det är fel att inte vänta tills den allmänna levnadsstandarden har höjts innan vi koncentrerar oss på ledamöternas levnadsstandard.
Bakom mitt nej till stadgan står min övertygelse att den här sortens höjningar skapar social obalans.
Jag skulle få väsentligt högre utbetald lön än mina kolleger i förbundsdagen och även det menar jag är orättvist.
Jag menar att parlamentet ger en julklapp till sig själv i stället för att vara lyhörd för allmänhetens åsikter.
Avslutningsvis får jag kanske säga att jag hoppas att ytterligare förbättringar skall kunna göras för att rätta till den obalans som stadgan har skapat framför allt genom sin sociala dimension.
