# ID: svediakorp-gov442863
# author: Gahler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 479
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig först säga att min kritik, som ju kommer från en företrädare för den tyska oppositionen, inte kan vara skarpare än den som för tio minuter sedan yttrades i denna kammare av en ledamot tillhörande samma parti som Tysklands utrikesminister och som gick ut på att den tyske förbundskanslern lurar sig själv, åtminstone i denna fråga.
Det som det handlar om här är dessvärre ett annat fransk-tyskt initiativ, som dock inte syftar till att återupprätta dessa länders ställning som Europas motor i positiv bemärkelse.
I denna fråga, liksom i andra frågor för inte alltför länge sedan, blir följden att övriga medlemsstater misstänker att detta mer och mer handlar om en fransk-tysk konspiration snarare än ett fransk-tyskt partnerskap.
Faktum är att jag inte anser att Tysklands och Frankrikes sätt att samarbeta i denna fråga och i stabilitetspakten är något att eftersträva, och det är olyckligt att vi på sistone i allt högre grad har fått se dessa båda länder uppträda mycket egoistiskt, när de faktiskt borde se allvarligt på sitt ansvar för Europa som helhet.
Det har redan sagts – och här håller jag med Hannes Swoboda – att vi måste ha en mycket nyanserad bild av Kina.
Jag var där igen alldeles nyligen och när man å ena sidan ser den ekonomiska utvecklingen, som är mycket dynamisk, och å andra sidan viljan – åtminstone bakom stängda konferensdörrar, men även allt mer öppet – att diskutera alla frågor med stor öppenhet, då blir det uppenbart att människorna i Kina är tänkande människor.
Situationen där är inte statisk.
I stället och särskilt inom politiken försöker ledarna å ena sidan fundera på hur landets stabilitet kan bevaras – vilket är ett legitimt mål – och å andra sidan hur ekonomins dynamik också kan få ett politiskt uttryck, för det är i politiken som framstegen hittills har varit begränsade.
Tiden är heller inte mogen att ta bort något, eftersom skälen till det vapenembargo som infördes kvarstår.
Vi har inte glömt Himmelska fridens torg, och några förändringar i de politiska grundförutsättningar som låg bakom händelserna där har inte heller skett.
Å andra sidan har det också hävdats att Taiwan är hotat – ett land som enligt den politiska principen om ” ett Kina ” faktiskt utgör kinesiskt territorium.
Hur kan man hota sitt eget territorium på detta sätt?
Det kanske Kina borde ta och fundera på.
Det är hur som helst inte Taiwan som utgör ett hot mot Kina, snarare är det tvärtom.
Båda dessa aspekter – mänskliga rättigheter och hotet mot Taiwan – bör få rådet att besinna sig innan det ens överväger att häva vapenembargot.
Ett hävande av embargot vore att sända helt fel signaler.
