# ID: svediakorp-gov442853
# author: Antonione, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 542
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Europeiska unionen införde embargot på vapenexport till Folkrepubliken Kina 1989, efter händelserna på Himmelska fridens torg.
Enligt embargot var bara export som inte hade samband med förtryck eller brott mot de mänskliga rättigheterna tillåten.
Detta skulle bedömas från fall till fall.
Nu anser Kina att embargot är förlegat och att samarbetet mellan Kina och Europa inom alla sektorer, liksom de snabba förändringar som pågår i Folkrepubliken Kina, motiverar att det upphävs.
Våra kinesiska samtalspartner betonar detta allt oftare och allt häftigare vid alla tänkbara tillfällen, både multilaterala och bilaterala.
Nyligen framhöll de att upphävandet av embargot var en prioriterad fråga inom ramen för Kinas förbindelser med Europeiska unionen på kort och medellång sikt.
Vad konsekvenserna beträffar skulle EU: s uppförandekod hur som helst fortfarande vara tillämplig om embargot mot Kina skulle upphävas, och därmed skulle vapenexporten i realiteten inte påverkas nämnvärt.
Frågan om ett eventuellt upphävande av embargot har diskuterats inom Europeiska unionen under de senaste månaderna, men vi har inte kommit överens om huruvida denna förändring är lämplig eller ej.
Europeiska unionen erkänner att den politiska situationen i Kina har utvecklats betydligt sedan 1989 och att Europeiska unionens förbindelser med Kina har förändrats på viktiga punkter, bland annat vad gäller kvaliteten på den politiska dialogen.
I och med upprättandet av dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina har det ju också skapats en viktig kanal där båda sidor kan utbyta åsikter och utveckla projekt som syftar till att främja påtagliga förbättringar.
Dessutom genomgick den kinesiska regeringen en fullständig förändring vid partikongressen förra året, något som kineserna understryker särskilt, och dagens ledare hävdar att de inte hade någonting med händelserna på Himmelska fridens torg att göra.
Ur Europeiska unionens synvinkel är frågan mycket känslig, eftersom det fortfarande finns allvarliga problem med respekten för de mänskliga rättigheterna i Kina.
Hos vår allmänna opinion finns det fortfarande starka minnen av händelserna på Himmelska fridens torg.
Den ekonomiska avregleringen och landets stegvisa integrering med världssamfundet åtföljs ju inte av motsvarande politiska avreglering, och Kina har fortfarande långt kvar till de standarder för mänskliga rättigheter som betraktas som normala i våra samhällen.
Unionens politik i den här frågan granskas noggrant och de ickestatliga organisationerna, och den allmänna opinionen förväntar sig påtagliga resultat.
Det bör också påpekas att Peking har avvisat tanken att påtagliga framsteg i fråga om mänskliga rättigheter skulle sättas som villkor för ett upphävande av embargot.
Hur som helst finns i Europeiska unionen ännu inte de förutsättningar som krävs för att häva embargot: detta förklarade vi klart och tydligt för vår kinesiska motpart under toppmötet mellan Europeiska unionen och Kina nyligen.
Dessutom står det klart att det inom EU finns olika uppfattningar om frågan och särskilt om hur vi skall förhålla oss till de upprepade kraven från kineserna.
Frågan måste därför diskuteras ytterligare och grundligt i framtiden.
Europeiska rådet kom med ett avgörande incitament till detta vid sitt möte den 12 december 2003, då rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) fick i uppdrag att se över frågan.
