# ID: svediakorp-gov442851
# author: Nielson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 608
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Låt mig börja med att kommentera det sista inlägget.
Det finns alltid problem och risk för indirekta konsekvenser när man stöder en regering som befinner sig i en svår situation som denna.
Men vi gör på ett mycket försiktigt sätt det rätta genom att inte vända landet ryggen, utan i stället skall vi försöka finna områden där vi kan göra något meningsfullt, samtidigt som vi har i åtanke att det finns en legitim regering i landet.
Vi har använt Cotonou-systemet för att organisera en dialog och för att införa riktmärken längs den väg som leder tillbaka till normala förhållanden, och vi förenar vårt stöd med och gör det avhängigt av Marcoussis-avtalet och processen där.
Jag har redan tagit upp den särskilda aspekt som fisket utgör.
Låt mig säga några ord om den fredsbevarande resursen som svar på Glenys Kinnocks och Anna Karamanous kommentarer.
Jag välkomnade Europeiska rådets slutsatser om den fredsbevarande resursen mycket varmt förra veckan.
Det angavs tydligt i dessa slutsatser att rådet erkänner vikten av denna fredsbevarande resurs, och det påpekar även mycket tydligt att finansiering av dessa fredsbevarande insatser kommer att skapa en anmärkningsvärd och viktig impuls vad gäller att stärka det afrikanska folkets förmåga att skapa och bevara fred över hela kontinenten.
Så det fanns inga som helst hänvisningar till hur detta skall göras, förutom det som man här underförstått hänvisar till som en allafrikansk ansträngning.
Det var det scenario som vi förutsåg, och Afrikanska unionen och kommissionen förväntar sig också att regionala organisationer skall anlitas som projektansvariga för hantering av individuella fall.
Förslagets hela uppbyggnad visar dock tydligt att beslutsfattandet förväntas bli Afrikanska unionens ansvar.
Detta är också den rådande uppfattningen i de diskussioner som förs inom EU.
Detta är mycket viktigt, eftersom stabilitet och afrikanskt egenansvar för denna process är nyckeln till framgång.
Vi ser fram emot nästa steg i genomförandekedjan, och hoppas att de kommer att tas snart.
Jag skulle vilja säga till Anna Karamanou att den fredsbevarande resursen inte skulle täcka kostnaden för att stödja kvinnoorganisationer eller andra liknande verksamheter.
Det är mycket viktigt att denna resurs endast täcker de åtgärder som direkt har att göra med fredsbevarande eller fredsskapande verksamheter som inte kan finansieras med andra medel.
Det är detta som är nytt här, och det är därför som vi förflyttar oss till ett nytt verksamhetsområde och en ny metod för finansiering och beslutsfattande.
Allt detta är nytt av goda skäl, och vi måste vara mycket försiktiga så att vi inte överlappar det som faktiskt kan finansieras med andra medel, annars skulle möjligheten vara förslösad.
Mina slutliga kommentarer om situationen i Elfenbenskusten och det som vi försöker åstadkomma: vi befinner oss inte i en situation där vi har dragit in eller frusit anslag.
Vi har inte avbrutit det arbetsförhållande som inrättats genom Cotonou, men vi måste anpassa oss till situationen.
Vi försöker gradvis att röra oss framåt och sammankoppla det med en försoningsprocess.
Landstrategidokumentet och det nationella vägledande programmet på sammanlagt 298 miljoner euro diskuterades faktiskt av EUF-kommittén den 20 november, och vi kommer att försöka se till att genomförandet av detta sammankopplas med genomförandet av Marcoussis-avtalet.
Vi kommer att inkludera interventioner som bland annat syftar till att främja säkerheten för besittningsrätten till mark, och god förvaltningssed kommer också att vara ett viktigt element tillsammans med stöd för president- och parlamentsvalen 2005.
Detta är ett mycket tråkigt fall, men vi måste vara envist optimistiska.
