# ID: svediakorp-gov442845
# author: Fernández Martín (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 584
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Tyvärr innebär krisen i Elfenbenskusten att vi i dag återigen måste diskutera detta land – som för inte så länge sedan var ett bra exempel på politisk stabilitet – dess ekonomiska framsteg och dess invånares levnadsvillkor.
Sex politiska grupper i kammaren stöder en resolution som vi säkerligen kommer att anta redan i förmiddag.
I den uppmanar vi i huvudsak till en strikt tillämpning av Linas-Marcoussis-avtalet som det bästa sättet att återupprätta rättsstaten och fredlig samexistens mellan alla parterna i konflikten.
Jag håller helt och hållet med kommissionär Poul Nielson, som nyss sade att alla insatser är dömda att misslyckas om parterna i konflikten inte visar tydliga prov på god vilja att komma fram till dessa överenskommelser och leva tillsammans i fred.
Jag måste säga att jag tycker att denna brist på vilja eller förmåga till en överenskommelse dem emellan verkar vara det allvarligaste hindret i arbetet för fred i Elfenbenskusten.
Parlamentet besökte landet för några månader sedan och talade då med företrädare för hela det civila samhället, myndigheterna och oppositionen.
Det vi såg var inte alltid goda exempel på att det finns en vilja att lösa krisen.
Det är väl känt att Linas-Marcoussis-avtalet inte togs emot med tillfredsställelse i viktiga delar av det ivorianska samhället.
När Gbagbo återvände till Abidjan möttes han av enorma protester mot de överenskommelser han själv hade gått med på – och sedan sade han till oss att han inte hade undertecknat dem och använde ett slags dubbelbottnat språk som jag tyckte var oacceptabelt.
I själva regeringen visade några av de ministrar som företräder vad vi skulle kunna kalla ” rebellsektorn ” oss tydligt vad det innebär att vara rebell.
De hade inte alls några vänliga ord till övers för den andra delen av regeringen, som Gbagbo tillhör.
Gbagbo själv var mycket vänlig och trevlig, och under en måltid som vi inbjöds till i själva presidentpalatset förklarade han hur han ser på problemet.
Han sade saker som många av oss som var där hörde – inte mindre än 10 – 15 personer – och som jag inte tycker pekar i rätt riktning, såsom till exempel att han måste förstärka sin armé och att han hade planer på att köpa militärt material från östländerna.
Vi anser att detta är helt fel inriktning.
Det finns andra exempel, såsom den etniska frågan.
Som vi säger i resolutionen är det inte den som ligger till grund för konflikten och den är förmodligen inte det enda upphovet till den.
Men jag måste säga att den här frågan om etnicitet och medborgarskap i Elfenbenskusten togs upp i alla våra samtal – åtskilliga dussin samtal – under vilka alla våra samtalspartner talade om vilka problem som de tusentals och hundratusentals människor som framför allt kommer från Burkina Faso skapar.
De skapar problem och de är själva offer för våldet i många fall.
Därför anser jag att vi måste fortsätta att göra allt som står i vår makt för att se till att Linas-Marcoussis-avtalet efterlevs och att skapa en bättre samordning mellan alla parter med kommittén för utvecklingsbistånd (DAC), FN och Europeiska unionen.
Efter att ha sett det vi har sett och mot bakgrund av vad jag här kort har sammanfattat kan jag inte vara så värst optimistisk i fråga om den omedelbara framtiden för detta land som är i så stort behov av fred.
