# ID: svediakorp-gov442844
# author: Nielson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 769
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Kommissionen delar parlamentets oro över den politiska situationen i Elfenbenskusten.
Även om vissa framsteg har gjorts när det gäller genomförandet av Marcoussis-avtalet måste det nuvarande dödläget brytas.
De nya styrkorna har bojkottat ministerrådet i två månader, och denna bojkott, liksom den ömsesidiga bristen på tillit, gör det omöjligt att inleda den process för demobilisering, nedrustning och återintegrering som är en förutsättning för landets återförening.
Det förekommer fortfarande allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och kommissionen är också mycket oroad över den humanitära situationen.
Sedan konflikten bröt ut i september 2002 har kommissionen stått för 7,24 miljoner euro för nödlindringsverksamhet i Elfenbenskusten, och den kommer att fortsätta att ge humanitärt bistånd under 2004 inom ramen för den globala planen för Västafrikas kustområde.
Europeiska unionen är aktivt engagerad i genomförandet av Marcoussis-avtalet, både finansiellt och politiskt.
Sedan krisen inleddes den 19 september 2002 har unionen utfärdat nio förklaringar, och den har upprepade gånger uppmanat alla ivorianer att arbeta i harmoni för landets återförening och för att förbereda fredliga demokratiska val 2005.
I Abidjan är såväl kommissionen som EU: s ordförandeskap medlemmar av övervakningskommittén för Marcoussis-avtalet.
De 10 undertecknarna av avtalet rekommenderade att den internationella kommittén skulle inrättas för att säkerställa genomförande av avtalet.
Kommittén har varit mycket aktiv.
Sedan den höll sitt första möte i slutet av februari har den sammanträtt mer än 50 gånger, men ändå har dess verksamhet kritiserats av alla de 10 politiska styrkorna, bortsett från president Gbagbos parti FPI.
Diskussioner om hur kommitténs effektivitet skall kunna förbättras bör äga rum mellan alla medlemmar så fort som möjligt.
För att återupprätta sin trovärdighet borde kommittén göra en grundlig omprövning av sin nuvarande roll, inte bara i sitt agerande som medlare utan även för att i första hand arbeta på ett mer öppet sätt för att skapa ökat förtroende för hur dess arbete uppfattas.
En slags pliktrapportering till högkvarteret borde införas, med protokoll från sammanträdena för att förbättra öppenheten med hänsyn till de institutioner som är representerade inom denna kommitté.
Den har varit alltför inåtvänd i sin arbetssätt, och förändringar på det området skulle kunna vara lönande.
Men det viktigaste är att säkerställa att de politiska aktörerna i Elfenbenskusten verkligen förstår behovet av att skapa en känsla av samexistens och kompromiss.
De måste anstränga sig för att komma överens inom en nation.
Utan den inställningen kommer det att bli mycket svårt att skapa verkliga framsteg.
När det gäller unionens förmåga att förebygga, hantera och lösa konflikter görs ansträngningar för att fastställa en relevant gemensam strategi.
Huvudaspekterna i detta sammanhang innebär stärkt regional integration genom stöd till Ecowas, förstärkt samordning med FN och förbättring av den nationella och regionala politiska dialogen.
Allt detta är något som vi är direkt engagerade i, och vi gör vad vi kan i alla dessa förbindelser.
Såväl Afrikanska unionens initiativ till fred och trygghet som deras åtgärder mot det illegala utnyttjandet av naturtillgångar kommer att tas med i beräkningen som en del av denna process.
Jag anser det vara helt riktigt att parlamentet ser över dessa aspekter i en situation av den här typen.
När det gäller Patricia McKennas ändringsförslag om att upphäva fiskeavtalen med Elfenbenskusten på grund av inkonsekvenser i kommissionens politik och på grund av att det inte är möjligt att kontrollera nationella vatten, skulle jag vilja säga följande.
Kommissionen har föreslagit att fiskeavtalen skall förlängas med ett år, och då beaktat att Elfenbenskusten genom detta avtal kommer att fortsätta att dra nytta av målinriktade åtgärder för vetenskaplig forskning, kontroll och övervakning.
Fiskeministeriets verksamhet och utbildning och dess investeringar i Elfenbenskustens ekonomi, huvudsakligen genom de tre tonfiskfabrikerna, garanteras endast om avtalet förlängs.
En konkurs för tonfiskkonservfabrikerna, som för närvarande ger upphov till 5 000 direkta lokala arbetstillfällen och mer än 30 000 indirekta arbetstillfällen, skulle skapa en stor arbetslöshet och eventuellt leda till sociala brytningar i Abidjan.
Det skulle innebära att Abidjans hamn utan tvekan skulle vara dödsdömd som en hamn för landning av fisk, troligen för flera år framåt.
Det råder inga tvivel om att ett misslyckande med att förlänga avtalet skulle få omfattande negativa konsekvenser, och det skulle inte leda till någonting annat än en fördjupning av den aktuella krisen i Elfenbenskusten, så jag skulle inte rekommendera att detta element dras in i en situation som redan är tillräckligt problematisk.
