# ID: svediakorp-gov442832
# author: Rothley (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionär Loyola de Palacio!
Låt mig börja med att tacka kommissionen för det stöd vi alltid har fått från kommer, liksom många gånger om från ordförandelandet Italien.
Jag tyckte att det som sades var klart och detaljerat.
Låt mig säga att den resolution som vi har utarbetat, tillsammans med det italienska ordförandeskapets uttalanden i dag, gör det möjligt för oss att komma överens, men låt oss göra det snabbt, snälla ni, för vi kan inte låta den här frågan överskugga valen.
Vad handlar det då om?
Efter nästan ett kvartssekel av direkta val till Europaparlamentet har vi fortfarande samma struktur som en parlamentarisk församling, men vi måste utvecklas till ett riktigt parlament, och det är det som den här stadgan är till för.
Naturligtvis är det bara ett första steg, vilket självfallet måste följas av det som redan finns inskrivet i protokollet från 1965.
Inte förrän vi har kommit så långt har vi en riktig ledamotsstadga, och därför vädjar jag till regeringarna att ta upp den här frågan och föra den framåt.
Min andra kommentar är att vi alla vet att dagens situation, med olika lönerelaterade utbetalningar och det eländiga systemet för reseersättningar, inte är hållbar, men låt mig påminna er om en enkel sanning: dessa frågor kan bara lösas tillsammans.
Det blir ingen stadga om inte reseersättningarna reformeras, och de kan inte reformeras utan en stadga.
Om ni vill skilja dem åt kommer ni att föreslå en lösning som varken är rättvis eller solidarisk.
Det är här vi behöver tydlighet och öppenhet.
På så sätt behandlar vi dem som väljer och betalar oss med respekt.
Nu vill jag tacka alla gruppordförandena, som har gjort det möjligt att lägga fram en gemensam resolution.
Det finns tre personer som jag vill nämna särskilt, utan vilka vi inte skulle ha kommit så här långt, nämligen ordföranden för min grupp, Enrique Barón Crespo, ordföranden för utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, Giuseppe Gargani, och förstås Europaparlamentets talman, Pat Cox.
Låt oss i dag, efter vad jag hoppas bara blir en tillfällig kollaps för den nya konstitutionen, sända ett mycket diskret budskap om att det kanske ändå finns något värt namnet framsteg i Europa.
