# ID: svediakorp-gov442830
# author: Berthu (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 290
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Som talesman för mina kolleger i delegationen från i Europaparlamentet vill jag än en gång säga att vi är helt emot att Europaparlamentets ledamöter skall få sin huvudsakliga lön ur gemenskapens budget.
Enligt fördraget företräder ledamöterna sina respektive nationer, och därför skall lönerna betalas av nationerna.
På samma sätt är inte heller den bräckliga skattekompromiss som nu diskuteras acceptabel.
Det krävs en enkel, tydlig princip: parlamentsledamöterna måste betala samma skatt som sina landsmän.
Om den stadga som vi nu diskuterar av någon olycklig anledning skulle leda till att parlamentarikernas löner ökar och att inkomstskatten sänks, vilket man kan befara, och om uppfattningen skulle slå rot att ledamöterna smiter undan sina egna länders skattekontroll och blir anställda i Bryssel, då säger jag er högt och tydligt att våra landsmän inte skulle acceptera det och att EU: s trovärdighet skulle få sig ännu en hård törn.
Därför måste regeringarna nu stå emot trycket från de federalister som vill avskilja Europaparlamentets ledamöter från deras respektive länder under förevändningen att vi bör tillämpa en princip om jämlikhet mellan parlamentsledamöter, vilken inte existerar någonstans i fördragen utan är helt påhittad.
För att föra Europa närmare medborgarna måste vi tvärtom stärka bandet mellan ledamöterna och deras nationer.
Sammanfattningsvis måste ledamöternas huvudsakliga lön betalas ut av deras ursprungsländer.
Inkomstskatten skall uttaxeras på nationell basis.
Kostnadsersättningarna skall grunda sig på faktiska kostnader.
Slutligen kan man, som en kompromiss, acceptera att dagtraktamentena betraktas som en tilläggsinkomst som betalas ut av EU: s institutioner och organ och som därmed skall beskattas med gemenskapsskatten.
Längre än så är vi absolut inte beredda att gå.
