# ID: svediakorp-gov442824
# author: Karas (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Låt mig vara helt uppriktig och säga att många av oss känner oss illa till mods i dag.
Varför?
Om vi verkligen ville ta oss själva och våra resolutioner på allvar skulle vi inte kunna ställa den muntliga frågan, och det skulle verkligen inte finnas någon resolution som avviker från den ledamotsstadga som antogs den 3 juni i år.
Ett annat skäl till att vi känner oss illa till mods är att det verkar konstigt att vi, fyra dagar efter det att regeringskonferensen om ” Europas framtid – en europeisk konstitution ” kollapsade, i en begäran om debatt om en brådskande fråga ber rådet att godkänna en ledamotsstadga, trots att det hittills inte har gjort det eller visat någon vilja att göra det.
En konstitution skulle vara viktigare för oss än en stadga, även om det inte finns något egentligt samband mellan dem.
Trots det gör vi detta och ändå lägger de större grupperna fram ett gemensamt resolutionsförslag.
Varför?
Vi gör det därför att en ledamotsstadga för Europaparlamentet inte handlar om partipolitiska, nationella eller individuella intressen eller om att spela ett spel.
Tvärtom bör förfarandet och innehållet förbli en fråga av gemensamt intresse.
Herr rådsordförande!
Vi gör det därför att vi djupt beklagar den oärlighet, de taktiska överväganden, de individuella valstrategier och de felaktiga uppfattningar om våra roller som förekommer.
Faktum är att det inte är meningen att vi skall föra en dialog med varandra: det är ni som skall säga ja eller nej …
… till det förslag till vår ledamotsstadga som vi har antagit och därför att vi vill lämna det gemensamma angreppssättet.
Det beror på att vi vill göra det klart att det är rådet, som företräder de nationella regeringarna, och inte parlamentet som skall bära ansvaret för den här otillfredsställande situationen.
Det är vårt sista bud.
Vårt nya budskap till er är att ni måste säga ja eller nej senast den 15 januari.
Vi lägger fram detta förslag som ett bevis på vår goda vilja och på att vi är medvetna om problemen i rådet, trots att många av oss anser att förslaget till beskattning strider mot EU-lagstiftningen, är orättfärdigt och i grunden fel.
Med hänsyn tagen till pensionsdiskussionerna på nationell nivå höjer vi pensionsåldern med tre år.
Trots att en stadga också bör styra vilka funktioner parlamentsledamöterna skall ha delar vi upp den och tar bort det som har med primärlagstiftningen att göra, men längre går vi inte.
Vi har också vår värdighet, och den som inte respekterar sig själv möter ingen respekt hos andra.
