# ID: svediakorp-gov442822
# author: Antonione, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 684
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag välkomnar tillfället att få delta i den här debatten om en ledamotsstadga för Europaparlamentet.
Herr talman!
Det framgick klart av rådets ordförandeskaps skrivelse till er den 21 november 2003 att rådet var helt öppet för en dialog med parlamentet i den här frågan.
I den bekräftade vi också det erbjudande som det grekiska ordförandeskapet, företrätt av Papandreou, framförde den 20 juni 2003.
Därför är dagens debatt viktig.
Den ger oss chansen att gå vidare och utforska möjligheterna att efter 25 år äntligen komma fram till en överenskommelse.
Herr talman!
Rådet har full respekt för att det i första hand är Europaparlamentet som skall fastställa en stadga för sina ledamöter.
Enligt det förfarande som fastställs i fördraget är det parlamentets ansvar att anta bestämmelser och allmänna villkor för hur dess ledamöter skall fullgöra sina uppdrag, efter att ha inhämtat yttrande från kommissionen och efter godkännande av rådet, vilket kräver enhällighet i frågor som har med beskattningen att göra.
Således står det klart att Europaparlamentet inte kan införa en stadga utan rådets samtycke och att rådet inte kan godkänna stadgan om inte parlamentet lägger fram förslag som det kan acceptera.
Det vore bra om vi kunde komma ihåg det.
Herr talman!
Jag vet att många av er gärna vill veta hur rådet ställer sig till stadgan generellt sett och särskilt till ett antal förslag som har lagts fram på olika nivåer under de senaste veckorna.
När parlamentet överlämnade sitt förslag till en stadga till rådet i juni förra året stod det klart att det fanns betydande skillnader mellan våra uppfattningar, vilket hindrade rådet att godkänna stadgan.
Ni minns säkert att den sittande grekiske rådsordföranden Papandreou i mars förra året förklarade för en parlamentsdelegation vilka delar av stadgan som rådet kunde gå med på och vilka vi inte kunde acceptera.
Jag beklagar att parlamentets juniförslag låg så långt ifrån rådets ståndpunkt att det var omöjligt för oss att godkänna det.
Med er tillåtelse skall jag än en gång berätta hur rådet ställer sig i huvudfrågorna.
För det första anser ett enhälligt råd att stadgan inte kan medföra ändringar i primärlagstiftningen: de frågor som har med den primära lagstiftningen att göra måste därför regleras med ett annat instrument.
Rådet välkomnar de åtgärder avseende kostnadsersättningar som Europaparlamentets presidium nyligen antog.
Enligt rådets uppfattning skall ersättning utgå på grundval av faktiska kostnader.
Vad beträffar beskattningen av ledamöternas löner – en fråga som kräver enhällighet för att rådet skall kunna godkänna den – får inte bestämmelserna om den gemenskapsskatt som skall tillämpas på parlamentsledamöternas löner inkräkta på medlemsstaternas rätt att beskatta dessa löner inom ramen för sina nationella skattesystem, förutsatt att lönerna inte beskattas två gånger.
När det gäller pensionsåldern fanns det i rådet en klar preferens för en pensionsålder på 65 år, men för att vara konstruktiva och kompromissa är vi villiga att gå med på en gräns på 63 år.
Avseende den svåra lönefrågan har inte rådet någonting emot att siffran fastställs som en procentuell andel av den lön en domare i EG-domstolen har, vilket skulle lösa problemet med årlig uppräkning.
Jag vill fästa er uppmärksamhet på att alla de ståndpunkter som jag nu har beskrivit är resultat av långa, detaljerade debatter i rådet, vilka ägde rum långt innan parlamentet antog sin stadga den 3 juni 2003.
När det gäller vissa initiativ som parlamentet nyligen har tagit har det italienska ordförandeskapet inledningsvis fått en positiv respons från alla delegationerna i rådet.
Om dessa initiativ skulle få stöd i parlamentet skulle vi komma närmare en överenskommelse i denna långdragna fråga än någonsin.
Som jag betonade i början av mitt anförande kan vi bara överbrygga våra meningsskiljaktigheter genom dialog, och rådet är inställt på dialog.
Det italienska ordförandeskapet har å sin sida alltid velat hitta en lösning, och jag vet att det tillträdande irländska ordförandeskapet stöder detta förhållningssätt till fullo.
