# ID: svediakorp-gov442788
# author: Doyle (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 880
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag tackar Françoise Grossetête och Rosemarie Müller för deras personliga engagemang.
Det finns en mängd bra saker i paketet framför oss, men om vi skall vara ärliga finns det också en mängd problem.
Vi har försökt att göra för mycket för snabbt under hotet om förlikningsförfarande och utvidgning som man har använt som den stora piskan för att piska in oss i ledet.
Jag protesterar mot det.
Under de kommande månaderna och åren kommer vi att få betala priset, inte minst till de jurister som dessvärre kommer att få sig en studiedag.
Kommissionär Liikanen!
Ni nämnde att ett av målen var behovet av förberedelser inför utvidgningen.
Jag vill säga er att en kapplöpning för att slutföra det här paketet före utvidgningen inte är samma sak.
Vad gäller direktivet om humanläkemedel så har man uttryckt oro över att det med den vida definitionen av läkemedel och företrädesklausulen är möjligt att livsmedel och livsmedelstillskott, kosmetika och medicintekniska produkter samtliga skulle kunna klassificeras som läkemedel.
Kommissionens och rådets lösning på det här problemet är att införa ordalydelsen i skäl 7 – ändringsförslag 60 – med den innebörden att ” Om en produkt klart omfattas av definitionen av andra produktkategorier ... gäller inte detta direktiv ”, och att därigenom göra åtskillnad mellan läkemedel och andra produkter.
Problemet med den här lösningen är att skäl 7 inte kommer att få någon lagligt bindande verkan.
Det här skälet kommer egentligen inte att ingå i själva läkemedelsdirektivet.
Jag har sett ett rättsutlåtande från en sakkunnig som konstaterar att läkemedelsdirektivet, såvida det inte ändras, helt kommer att innefatta direktivet om livsmedelstillskott.
Jag har två specifika frågor om det här som jag gärna vill att ni svarar på, herr kommissionär.
Varför föreslog inte kommissionen och rådet att ordalydelsen i skäl 7 skulle ingå i den väsentliga artikeln i direktivet för att se till att den får rättslig effekt?
Vilka garantier kan kommissionen ge för att direktivet kommer att vara effektivt när det gäller att ta i tu med problemet med gränsprodukter även om ordalydelsen i skäl 7 införs i en väsentlig del av direktivet?
Direktivet om veterinärmedicinska läkemedel skulle ha haft avsevärd nytta av att ha behandlats för sig i stället för som en del av ett paket.
Det har inte erhållit den granskning som det förtjänar, inte minst i arbetsgrupperna där det har dragits med i kölvattnet efter direktivet om humanläkemedel.
Kommissionär Liikanen!
Ni godkände mitt ändringsförslag – det konsoliderade ändringsförslaget 3 – vid första behandlingen för över ett år sedan om frågan om receptbelagda läkemedel.
Ni godkände det i princip, men texten som lades fram för rådet och följaktligen vid andra behandlingen i parlamentet av den gemensamma ståndpunkten kom att innebära ett avsiktligt motarbetande av parlamentets vilja som hade uttryckts tydligt vid tre tillfällen och er egen vilja i er egenskap av kommissionär.
I den gemensamma ståndpunkten kräver man nu att alla läkemedel avsedda för användning på livsmedelsproducerande djur skall vara föremål för veterinärrecept, men med möjlighet till en förteckning över undantagna läkemedel som finns tillgängliga utan recept.
Utifrån en betydande skriftväxling med er, herr kommissionär, framstår det klart för mig att förteckningen över undantag kommer att omfatta mycket få läkemedel och inte är en lösning.
Läkemedel måste vara tillgängliga för lantbrukaren på ett förnuftigt sätt.
Djurskydd och livsmedelssäkerhet måste vara vår prioritet.
Vi uppskattar alla möjligheten att kunna köpa vissa läkemedel receptfritt, utan att behöva gå till doktorn.
Vanliga värktabletter, hostmediciner och vitamintillskott är belysande exempel.
På samma sätt borde lantbrukaren ha tillgång till vissa läkemedel utan att behöva konsultera en veterinär.
Genom att göra tillgången till läkemedel alltför svår kommer användningen att minska och djurskyddet kommer att bli lidande.
Användningen av förebyggande läkemedel som vacciner kommer att minska och det kommer att leda till att vi behandlar sjuka djur med antibiotika, i stället för att skydda djuren mot sjukdomar.
Detta är inte en fråga om livsmedelssäkerhet.
All vår information bekräftar att rester kommer från de läkemedel som redan är föremål för ett receptsystem i samtliga medlemsstater, nämligen antibiotika.
Att inordna ännu fler läkemedel i receptsystemet kommer inte att innebära någonting för livsmedelssäkerheten.
Livsmedelssäkerheten kan bara förbättras genom intensiva övervakningsprogram och höga böter för den som överträder restgränserna.
Jag välkomnar i högsta grad den föreslagna lösningen på den rådande krisen vad beträffar tillgången till veterinärmedicinska läkemedel för en rad mindre djurarter, inbegripet veterinärmedicinska läkemedel för hästar, men den här krisen uppkom på grund av otillräcklig granskning och otillräcklig förståelse av ett tidigare direktiv.
Avslutningsvis finns det ingen offentlig veterinärmedicin som inom humanmedicinen, utan bara privat veterinärmedicin.
Vi har en extra skyldighet att vara omsorgsfulla med anledning av djurskyddet, veterinäryrkets integritet, sanningen om inverkan på livsmedelskedjan och, vad som är allra viktigast, den ekonomiska livskraften hos våra lantbrukare.
Vi vänder oss till er för att se till att det i framtiden kommer att finnas ett skydd på alla dessa områden, och ordentlig granskning, i synnerhet av direktivet om veterinärmedicinska läkemedel.
