# ID: svediakorp-gov442786
# author: Oomen-Ruijten (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 513
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Får jag ansluta mig till de med rätta välförtjänta gratulationer som mina kolleger har framfört till de två föredragandena, Françoise Grossetête och Rosemarie Müller?
Vi kan vara överens om att det som vi har här är en kompromiss som krävt vissa uppoffringar, en kompromiss där ett stort antal av framför allt parlamentets önskemål också är uppfyllda.
Det är dock inte parlamentet som är segraren här.
Segraren är medborgaren, som snart kommer att ha möjlighet att få god tillgång till läkemedel, snabbt och effektivt.
En kompromiss kan dock inte uppnås utan att bli lite urvattnad.
Jag godtar att det inte är möjligt att vinna på varje punkt.
Får jag dock komma med lite kritik?
Den första punkten gäller det beslut om farmaceuter som fattades genom kompromissen.
Jag förstår att ändringsförslaget inte passade in i lagstiftningen som den var utformad.
En god tillgång på läkemedel kräver emellertid också att farmaceuter gör sitt eget kunnande tillgängligt, inte bara för patienter utan även, och i synnerhet, för dem som skriver ut recepten.
Detta har vi försummat.
Om vi inte reglerar detta här och nu kommer jag att slåss för en reglering av detta i framtida lagstiftning som rör hälsovårdens kvalitet.
Som jag ser det behöver det inte nödvändigtvis vara så att snabbköp skall vara de enda platserna som i fortsättningen skall ha med läkemedel att göra, för att det blir billigare så.
Min andra punkt gäller homeopatiska läkemedel.
När det gäller detta ämne blir alla som använder dessa läkemedel mycket orättvist behandlade genom den kompromiss som uppnåtts.
Jag frågar mig själv varför den kompromiss som nu har uppnåtts skulle stranda om vi nu röstade för ett par ursprungliga ändringsförslag, som ändringsförslag 20.
Jag vet att vissa ledamöter har begärt en särskild omröstning.
Jag har en känsla av att vi misslyckas med att svara på mångas frågor på denna punkt.
Jag skulle vilja ha ett klart svar på följande fråga.
Varför går vi inte längre med dessa homeopatiska läkemedel?
Det som nu har blivit godkänt i denna kompromiss ger trots allt inte på något sätt en lösning.
Detta gör mig uppriktigt ledsen.
Min nästa punkt gäller Doha och läkemedel.
Jag instämmer i Dorette Corbeys kommentarer.
Till skillnad från min kollega Peter Liese tycker jag att det är synd att vi fortfarande inte anser att våra europeiska medborgare kan hantera självständighet när det gäller läkemedelsinformation.
Jag är inte för reklam, men jag är för information.
Jag anser att en självständig medborgare skulle kunna få den information som han eller hon behöver i Europa också, i stället för att omdirigeras från ett europeiskt företags webbplats till en webbplats som tillhör ett amerikanskt företag för att hitta denna information.
Jag tycket att det är synd.
Vi har missat ett tillfälle.
Detta var mina kommentarer, och jag skulle vilja få ett svar från kommissionen om homeopati.
