# ID: svediakorp-gov442778
# author: Ries (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 678
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionär Liikanen!
Även jag vill börja med att gratulera mina kolleger Françoise Grossetête och Rosemarie Müller till deras utmärkta arbete med denna översyn av läkemedelslagstiftningen, som otvivelaktigt är ett av de viktigaste folkhälsoärendena under denna valperiod.
Det vi har på bordet i dag är en uppsättning ändringsförslag som har förhandlats fram av de två föredragandena, skuggföredragandena och det italienska ordförandeskapet.
Det är en övergripande kompromiss, en väl avvägd kompromiss, som har antagits av flertalet medlemsstater och som ger garantier och innehåller förslag på åtgärder för att främja tillväxten för både märkesläkemedel och generiska läkemedel.
Överenskommelsen med rådet införlivar en rad förslag som ligger oss varmt om hjärtat.
Jag skall inte upprepa vad föregående talare redan har sagt, särskilt i frågan om biverkningsbevakning eller EMEA och det centraliserade förfarandet.
Jag vill emellertid ta tillfället i akt att understryka ett antal företeelser: att det faktum att tillståndet skall förnyas vart femte år gör att nationella myndigheter kan ta bort läkemedel från marknaden om de inte längre är effektiva, att en tydlig åtskillnad måste göras mellan information och marknadsföring samtidigt som kommissionen åtar sig att lägga fram en rapport om nuvarande praxis, insamlingen av avfall och läkemedlens miljöpåverkan samt bruket av blindskrift på förpackningen – något som ännu inte har nämnts – till hjälp för synsvaga.
Sist men inte minst vill jag uppmärksamma er på att definitionen på generiska läkemedel har breddats och begreppet ” eurogenerisk ” införts.
Detta kommer att harmonisera och förenkla villkoren för att lansera generiska läkemedel inom EU och innebär ett stort steg framåt i den här översynen.
Vår föredragande nämnde detta, men hittills har det inte betonats tillräckligt.
Jag gladde mig också åt kommissionär Erkki Liikanens svar på Françoise Grossetêtes fråga om så kallade ” gränsfallsprodukter ”, vilkas ställning måste förtydligas.
Detta leder mig vidare till vad man måste säga redan från början har varit det verkliga slagfältet såväl inom parlamentet som mellan medlemsstaterna: frågan om uppgiftsskydd.
Modellen 8 + 2 + 1 bör stödjas, eftersom den erbjuder vad vi behöver i dag: vad jag skulle vilja kalla en modell som alla parter vinner på och som kommer att främja forskning, vilket är avgörande för EU, och ge patienterna ökad tillgång till billigare läkemedel, med de effekter vi vet att detta kommer att ha på våra regeringars sjukvårdsbudgetar.
Till mina kolleger och företrädarna för de fyra medlemsstater som röstade emot denna rättvisa kompromiss och som, i sina ansträngningar att försvara låga sjukvårdskostnader, fortsätter att framhålla uppgiftsskyddet som främsta, och i många fall enda, mål – som om diskussionen skulle kunna inskränkas till att handla om denna enda fråga – vill jag säga att de tar en enorm risk.
Risken de tar är varken mer eller mindre än risken för att EU reduceras till en försäljningsdisk medan USA blir det enda land där någon innovation äger rum.
Jag skall påminna er om en enda siffra.
Sedan 1996 har Europas andel av de nya läkemedelsprodukter som lanseras runtom i världen krympt från 55 till 28 procent – den har med andra ord halverats –, och jag talar här inte om omsättning utan om otillräckliga satsningar på forskning och utveckling.
Sammanfattningsvis är det viktigt att vi inte väljer fel mål eller strategi i denna debatt.
Om EU: s grundläggande mål är att också i fortsättningen erbjuda patienterna god vård – och det är något vi alla är eniga om – måste vi bedriva en verklig innovationspolitik, stoppa forskarflykten, bekämpa parallellimporten och, som sagt, verka, inte för en frontalkrock mellan branschen och de generiska tillverkarna, vilket vore fruktlöst, utan en modell som alla parter vinner på och som medför flest fördelar för patienterna.
Som företrädare för den liberala gruppen vill jag framföra att jag anser att detta är vad vi lyckats åstadkomma här efter två års samarbete.
