# ID: svediakorp-gov442774
# author: Grossetête (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,703
# sentences: 88
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
I kväll undersöker vi granskningspaketet med lagstiftning om humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel.
Den här granskningen motsvarar två års arbete, faktiskt mer än två års gemensamt arbete, forskning, frågor och förhandlingar: två år som jag hoppas kommer att krönas med framgång i omröstningen i morgon.
Jag vill rikta ett varmt tack till mina kolleger i kammaren, från alla grupper, som jag har suttit i oräkneliga sammanträden med, och i synnerhet till min medföredragande, Rosemarie Müller.
Jag vill tacka henne för det effektiva samarbetet.
Jag har lyssnat på de krav som har lagts fram av mina kolleger i kammaren.
Jag har framfört deras argument till rådet.
Jag har involverat dem i varje steg på vägen, och på så vis har alla haft del i dagens resultat.
Jag skulle också vilja tacka kommissionen, i synnerhet kommissionär Erkki Liikanen och hans utomordentliga team.
Jag har själv fått erfara deras hängivenhet och har uppskattat våra givande utbyten.
Jag skulle också vilja tacka rådet för dess konstruktiva sätt att närma sig de här frågorna för att nå ett avtal i den andra behandlingen.
De här tacksamhetsbetygelserna kommer emellertid inte att betyda någonting om kammarens ledamöter inte agerar ansvarsfullt i morgon och godkänner den kompromiss som har förhandlats fram, utan i stället röstar för andra ändringsförslag som enligt mig återspeglar individuella snarare än allmänna intressen.
Ja, vi har en kompromiss, och kompromisser är aldrig helt och hållet tillfredsställande.
Men beakta de framsteg vi har gjort i fråga om att skydda folkhälsan och djurs hälsa!
Vi har uppnått målet att finna en balans, vilket verkade oerhört svårt till en början.
Försök gjordes att ställa olika parter mot varandra, och i synnerhet att sätta hälsosystem och innovation på motsatta sidor.
I själva verket har analyser visat att generiska läkemedel å ena sidan och farmaceutiska laboratoriers innovationer å andra sidan inte är kontradiktoriska.
Dessa två produkter är inte oförenliga; de kompletterar varandra.
Generiska läkemedel utvecklas inte utan innovation, och innovation stimuleras av tillgängligheten till generiska läkemedel.
Att skydda patienters hälsa är att kunna bekämpa uppkomsten av nya sjukdomar, att motverka gamla sjukdomar när de dyker upp igen och att tillhandahålla effektivare behandling.
Att skydda patienters hälsa är att ge vetenskaplig forskning nödvändiga resurser för att upptäcka antingen nya molekyler eller nya terapeutiska tillämpningar för existerande läkemedel.
Innovation har ett pris.
Låt oss inte glömma att det kräver avsevärda ekonomiska investeringar att skydda vår hälsa.
Uppgiftsskyddet är därför av avgörande vikt för att garantera medicinska framsteg, de europeiska medicinska framsteg som vi är stolta över.
Resultatet av vår kompromiss, kallad 8 + 2 + 1, är vad jag skulle vilja att vi godkänner under morgondagens session.
Forskning och utveckling utgör grunden för hälsoskyddet, vilket inte skulle vara fullständigt om inte generiska läkemedel fanns tillgängliga.
Generiska läkemedel är oerhört viktiga för våra europeiska hälsosystem och för patienter.
Därför välkomnar jag den strategi man återfinner i de här direktiven.
Termen ” generiska läkemedel ” har introducerats för första gången.
På förslag är också att börja använda Bolarsystemet i unionen, ett förslag som våra ändringsförslag för övrigt syftar till att förbättra.
Den här bestämmelsen kommer att göra att alla generiska läkemedel blir tillgängliga snabbare.
Mina kolleger och rådet godkände också mitt förslag om ” eurogeneriska läkemedel ”, vilket kommer att förhindra fördröjningar i utvecklingen av de här produkterna, särskilt i kandidatländerna.
Granskningen av läkemedelslagstiftning syftar inte enbart till att finna en optimal balans mellan generiska läkemedel och innovation.
Många andra aspekter som är minst lika viktiga har studerats.
Jag tänker särskilt på definitionerna av läkemedel, generiska läkemedel och biologiskt likartade läkemedel.
Dessa har varit ämnen för en livlig diskussion.
Personligen har jag alltid förespråkat en strategi som grundas på produktsäkerhet.
Att ha för breda definitioner skulle vara kontraproduktivt både för tillverkare och patienter.
En tillfredsställande balans har uppnåtts i det här avseendet, vilket framgår av bestämmelsen om så kallade gränsprodukter.
Jag vet att den här punkten väcker fler frågor.
Att helt enkelt radera den här så kallade gränsproduktklausulen skulle inte ha löst någonting, och tillverkare skulle ha blivit tvungna att söka rättsliga förtydliganden från domstolar, vilket skulle ha inneburit att advokater måste anlitas och flera månaders väntan på domstolsutslag.
Att sammanställa en lista med undantag verkade inte heller vara den rätta lösningen.
En sådan lista skulle aldrig ha varit uttömmande.
Vi har redan lagstiftning om kosmetika, livsmedelstillsatser och medicinsk apparatur för att nämna några exempel.
Detta är lagligt bindande, och vår uppgift här är inte att ifrågasätta det, utan att finna en lösning på ett mycket verkligt problem.
Här vill jag framställa en begäran till kommissionen, och jag skulle faktiskt vilja ge den ett uppdrag i det här avseendet för att öka den rättsliga säkerheten för de aktiva på detta område.
Det råder ingen tvekan om att det vore till hjälp om kommissionens kompetenta tjänsteavdelningar så snart som möjligt sammankallade de aktörer jag nämnde tidigare till ett möte.
Jag tror att det skulle vara synnerligen viktigt för att ge dem sinnesfrid.
På grundval av det här mötet och med beaktande av EG-domstolens tidigare domslut skulle sedan en gemensam och officiell förklarande redovisning kunna publiceras.
Jag hoppas verkligen att det här förslaget får gehör, på samma sätt som jag förväntar mig att kommissionen förtydligar sin inställning till Dohadeklarationen.
Jag vet att även detta är en viktig punkt för många av mina kolleger.
Godkännandet av ett humanläkemedel eller ett veterinärmedicinskt läkemedel innebär emellertid inte att kontrollerna av läkemedlens effektivitet och säkerhet upphör.
Att stärka säkerhetsövervakningen har därför varit en av våra prioriteringar.
Detta har gjort det nödvändigt att ändra de nuvarande bestämmelserna: för det första att möjliggöra inspektioner utan förvarning hos tillverkarna och för det andra att korta av tidsfristerna för den obligatoriska inlämningen av periodiska rapporter och att upprätta ett system för ett snabbt utbyte av uppgifter som samlats in av samtliga parter för att garantera att systemen för säkerhetsövervakning fungerar likadant i alla medlemsstater.
Vi har även understrukit att säkerhetsövervakningen måste vara fullständigt oberoende och begärt att administrationen av medel som öronmärkts för detta syfte förblir under behöriga myndigheters direkta ledning.
Mina kolleger och jag har också velat beakta miljöaspekten i fråga om läkemedel.
Den här frågan dryftades dessutom med den verkställande direktören för EMEA i London, som bekräftade att detta var ett meningsfullt tillvägagångssätt.
Under inga omständigheter skall den här aspekten emellertid utgöra skäl för att vägra godkännande för försäljning.
Vi vet alla att exempelvis produkter som används i kemoterapi kan orsaka att skadliga kemikalier släpps ut i miljön, men vi skulle inte överväga att förbjuda försäljningen av dem.
Det skulle vara ologiskt.
Tanken är att bättre bedöma miljöriskerna och att, för alla terapeutiska klasser, vidta effektiva åtgärder för att minska skadeverkningarna.
Det här är en mycket viktig fråga för parlamentet.
Med mina kollegers stöd skulle jag också vilja återgå till frågan om information.
Det åligger oss att bemöta problem som uppstår.
Det skulle ha varit lätt att ignorera frågan, men det har vi inte gjort.
Därför ber vi Europeiska kommissionen att lägga fram ett tydligt dokument som klargör vad som existerar på området, att analysera de potentiella fördelarna och riskerna med att göra information tillgänglig för patienterna, att reflektera över vilket ansvar de som tillhandahåller informationen har och att lägga fram förslag.
Inte desto mindre finns det vissa saker i fråga om de här betänkandena som jag beklagar.
Främst gäller det direktivets tillämpningsområde och rådets vägran att omedelbart göra det centraliserade förfarandet obligatoriskt för alla nya aktiva substanser.
Här har parlamentet varit för europeiskt för rådet.
Kompromissen innefattar emellertid några betydande patologier i tillämpningsområdet, och om fyra år kommer en utvärderingsklausul att göra det möjligt för oss att stärka den här bestämmelsen och att förbättra lika tillgång till hälsa för alla EU-medborgare.
Jag vill gratulera min medföredragande, Rosemarie Müller, som förhandlade om detta.
I fråga om EMEA och sammansättningen av dess vetenskapliga kommittéer borde det sunda förnuftet segra.
Som jag ser det skulle det vara ologiskt och till och med farligt om de fackmän som ingår i de här kommittéerna inte var likvärdiga experter.
Det är kompetensen och inte nationaliteten som kommer att garantera kvaliteten och effektiviteten i den vetenskapliga utvärderingen.
Vi kommer att vara mycket försiktiga i fråga om detta.
I fråga om homeopatiska läkemedel ville parlamentet gå längre än den föreslagna kompromissen.
Jag är väl medveten om detta, men framsteg har gjorts på området för ömsesidigt erkännande.
Den här bestämmelsen kommer att garantera utvecklingen av denna kategori läkemedel.
Vi borde se på vad som föreslås, och inte bara på vad man enats om i förhandlingarna.
Det är viktigt att sätta saker i perspektiv, eftersom det visar att homeopatiska läkemedel inte har försummats, och inte heller har veterinärmedicinska läkemedel uppoffrats.
Alla bestämmelser som jag har nämnt tidigare gäller också alla veterinärmedicinska läkemedel.
De här direktiven syftar inte till att hämma sociala trygghetssystem, vilket jag har fått höra, eller att ge en sektor övertag över någon annan.
Tvärtom, de garanterar att ett högkvalitativt hälsoskydd utvecklas.
De möjliggör tillgång till produkter för alla patienter och stimulerar vetenskaplig forskning genom att stödja nödvändig tillväxt på området för generiska läkemedel.
Inte heller delar de upp de nuvarande femton medlemsstaterna eller utvidgningsländerna.
Jag hoppas att morgondagens omröstning resulterar i ett godkännande, så att våra tre institutioner framgångsrikt kan förbättra människors och djurs hälsa.
Jag är övertygad om att det blir så: vi har ett löfte från majoriteten av de politiska grupperna.
Jag vågar inte tänka på att det inte skulle respekteras.
