# ID: svediakorp-gov442773
# author: Müller (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 951
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Kvällens debatt handlar om ändringen av lagstiftningen om läkemedelsprodukter i Europeiska unionen och dess inverkan på patienter och läkemedelsindustrin.
Därvid är det viktigt att notera att allmänhetens kunskaper om tillverkning av läkemedelsprodukter och läkemedels verkan är begränsade.
Eftersom orsakssammanhangen och tillverkningssätten är så pass invecklade kommer endast ett litet fåtal patienter i Europa att kunna utvärdera möjligheterna och riskerna med olika läkemedel.
Det är därför vi behöver en myndighet som för patienternas räkning kan utvärdera läkemedels säkerhet, effektivitet och kvalitet.
Dessa utvärderingar måste göras enligt rigorösa normer; det ligger både i patienternas och läkemedelstillverkarnas intresse.
Skulle problem uppstå till följd av allvarliga biverkningar av ett läkemedel så är det trots allt så att tillverkaren riskerar böter och ett skadat rykte, samtidigt som patienterna får utstå de fysiska effekterna.
Detta innebär att den förnyade lagstiftningen om godkännande av läkemedel, som är ämnet för dagens debatt, måste garantera läkemedlens säkerhet, men också fastställa allmänna villkor som godkänner och stärker läkemedelsföretags forskning och således förbättrar deras konkurrenskraft.
Det här främjar inte bara de berörda företagen; det säkrar också arbetstillfällen.
Inte minst patienterna gagnas av forskningsresultaten och nya, effektiva läkemedel.
Med den här lagstiftningen anser jag att vi har lyckats lösa dilemmat mellan behovet av normer för hälsoskydd å ena sidan och industrins krav på bättre villkor för forskning och konkurrenskraft å andra sidan.
I en global ekonomi med olika rättsliga ramar i Europeiska unionen, Asien och USA, och med den förestående utvidgningen i åtanke, var det här ingen enkel uppgift.
Den globala kompromiss med rådet som nu har utarbetats ger oss möjlighet att genomföra reformerna av lagstiftningen om läkemedel i andra behandlingen.
Det är en bra kompromiss i och med att den i sin helhet återspeglar kammarens syn i nyckelfrågor som lagstiftning, säkerhetsövervakning, omfattning av det centraliserade godkännandet, skydd och sammansättning av myndighetens styrelse.
Jag anser att kompromissen innebär att lagstiftningen skräddarsys för att återspegla vetenskapliga framsteg och ekonomisk utveckling, och det kommer att gagna patienterna.
Låt mig i korthet kommentera nyckelfrågorna.
En särskilt viktig aspekt av den ändrade lagstiftningen om läkemedel är att förbättra säkerhetsövervakningen.
Kammaren har framgångsrikt genomdrivit en hög säkerhetsnivå i godkännandeförfarandet, liksom ett effektivt system för övervakning och kontroll.
I och med att Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA) upprättar en databas kommer myndigheten att spela en nyckelroll i ett effektivt system för säkerhetsövervakning.
Detta är särskilt viktigt eftersom ett välfungerande system för säkerhetsövervakning är av avgörande vikt för patienters hälsa.
Även om kompromissen inte innebär att ett obligatoriskt förfarande för godkännande av alla nya aktiva substanser fastslås – ett förslag som fick kammarens stöd i första behandlingen – så har förteckningen över indikationer inte desto mindre utvidgats till att innefatta särläkemedel, med ytterligare ett utvidgande efter fyra år till att inkludera indikationer för autoimmuna sjukdomar samt virussjukdomar.
Som ett resultat av det kommer en mängd nya aktiva substanser att bli föremål för det centraliserade godkännandet i framtiden.
Med hjälp av de strukturer och arbetsmetoder som stipuleras i lagstiftningen kommer Europeiska läkemedelsmyndigheten i London att garantera att vetenskapliga resurser samordnas effektivt och att bedömningarna således görs enligt rigorösa normer.
Ett centraliserat godkännande genom EMEA kommer att garantera att alla patienter i Europa får samma tillgång till innovativa och effektiva läkemedel.
Bestämmelserna om uppgiftsskyddet var en annan kontroversiell fråga.
Skyddsperioden som i den framlagda kompromissen uppgår till tio år plus två år plus ett år för det centraliserade och det decentraliserade förfarandet garanterar för det första att det finns en stimulans att bedriva forskning och för det andra att vidareutvecklingen av bevisat aktiva substanser belönas.
Den här enhetliga bestämmelsen för hela Europa skyddar de ekonomiska intressen som finns hos tillverkare som bedriver forskning och de intressen som finns hos tillverkare av generiska läkemedel, samt minskar – till skillnad från kommissionens ursprungliga förslag – bördan på de allmänna hälso- och sjukvårdssystemen.
Den heltäckande kompromissen med rådet placerar patienters behov i hjärtat av lagstiftningen, främjar forskning och innovation och garanterar också den europeiska industrins konkurrenskraft.
Det är därför, mina damer och herrar, som jag uppmanar er att stödja rådets kompromiss.
Det har inte varit möjligt att ta fasta på alla förslag, så är det ju alltid med kompromisser.
Inte desto mindre anser jag att vi har funnit en lösning, till och med på kontroversiella punkter som exempelvis homeopatiska läkemedel.
Tack vare förfarandet för ömsesidigt erkännande är det nu möjligt för alla patienter i Europa att få tillgång till de här läkemedlen.
Även i de frågor som har att göra med WTO anser jag att vi har funnit en acceptabel lösning, trots att de här frågorna inte kan regleras inom ramen för den här lagstiftningen.
Kommissionen har lovat att lägga fram ett förslag om det här nästa år.
Därför anser jag att det slutliga resultatet i sin helhet är bra och att det är värt att stödja kompromissen.
Jag tror inte att ett förlikningsförfarande med rådet skulle leda till ett bättre resultat, särskilt med tanke på att det inte skulle lösa de två frågor jag nämnde tidigare.
Omröstningen i morgon – och jag uppmanar kammarens ledamöter att stödja kompromissen när den äger rum – kommer att göra det möjligt för oss att införa en hållbar lagstiftning om läkemedel.
Jag vill ta det här tillfället i akt att tacka min medföredragande, Françoise Grossetête, liksom sekretariatet, rådet och kommissionen för deras samarbete.
