# ID: svediakorp-gov442674
# author: Färm (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 617
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot, kära kolleger!
Vi har haft en bred enhet om budgeten flera år i rad.
Det främsta skälet till det är att vi har föredragande, en utskottsordförande och en kollektiv anda i budgetutskottet som jag tycker att medlemsstaterna borde lära sig av, om man betraktar det som har hänt i Bryssel den gångna helgen.
Ett tack till föredragandena och till kollegerna.
Som föredragande förra året, för budgeten 2003, har jag i år främst haft ansvar för genomförandet av budgeten, och det tänkte jag reflektera litet över.
Att anta en budget är bara det första relativt lätta steget, och sedan kommer det verkligt svåra, nämligen att genomföra den.
I det hänseendet är jag bekymrad, både för 2003 och för framtiden, till exempel 2004.
Vi har i en rad år haft stora överskott, stora utestående åtaganden, s.k.
RAL, framför allt inom strukturfondsystemet, och det handlar om enorma belopp.
Dessvärre ser vi detta nu också.
Vi har nyligen haft ett betänkande om genomförandet för 2003 som visar på klara problem, även om det finns områden som förbättras.
Vi har nyligen beslutat om en s.k. global transfer med allt större belopp kvar i slutet av året som måste flyttas från underimplementerade områden i budgeten till andra områden.
Detta blir i allt större utsträckning särskilt oroande när det gäller kategori 4, ett område där vi har mycket ont om resurser.
Detta är också oroande när det gäller gemenskapsinitiativen, där vi har problem med en mycket stor andel av resurserna.
När t.o.m. genomförandet av informationsprogrammen släpar efter i ett läge när vi står inför stora informationsuppgifter såsom den nya konstitutionen, utvidgningen o.s.v., är det klart att det faktiskt är ett problem.
Här måste det hända något seriöst inför 2004 för att de nya medlemsländerna inte skall få uppleva stora besvikelser när de ser att genomförandet blir på en helt annan nivå än vad som står i budgeten.
Vi har i flera år antagit olika betänkanden om genomförande etc.
Jag tror att parlamentet skulle behöva anta en mer omfattande, målmedveten strategi för att komma åt de årliga överskotten, den ackumulerade mängden utestående åtaganden och det svaga genomförandet, t.ex. ett särskilt betänkande med ett slags strategi för att hantera de problem som orsakar eftersläpningen.
Från PSE-gruppen lade vi fram en del förslag i fjol om det vi kallar ” simplification ”, förenkling.
Jag tycker att vi borde föra det vidare till en mer radikal och strategisk genomgång av hur budgetgenomförandet faktiskt fungerar.
Jag har sett flera gånger – och jag tycker att det är orimligt – att t.ex. regioner, universitet och folkrörelser slutar söka anslag, dels därför att ansökningsförfarandet är så komplicerat, dels därför att utbetalningarna dröjer så länge att de får ekonomiska problem även om deras projekt har beviljats.
Jag tror att lösningen är bl.a. fortsatt reformering, modernare budgetteknik, modernare revision och tydligare öppenhetskultur.
På lång sikt tror jag t.o.m. att vi skulle kunna ifrågasätta systemet med åtaganden och betalningar.
Vi måste definitivt få budgetplaner som inte låser alla sektorer i sju år – det blir till slut omöjligt att hantera.
Parlamentet måste då kanske också inse att man inte bara kan öka budgeten utan att se till att kommissionen har de resurser som behövs för att besluten skall kunna genomföras.
Detta är en stor uppgift inför nästa mandatperiod för de av oss som eventuellt blir omvalda och som då omedelbart skall börja diskutera Agenda 2007.
