# ID: svediakorp-gov442661
# author: Buitenweg (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 834
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Föredragandena, Jan Mulder och Neena Gill, har arbetat hårt under det senaste året för att lägga fram en budget som återspeglar Europaparlamentets prioriteringar men som samtidigt passar inom budgetplanens stränga ram.
Detta har de lyckats med, och jag skulle vilja tacka dem båda varmt för deras ansträngningar och deras arbete, men också för den goda lagandan och det trevliga samarbetet som jag har upplevt från dem båda.
Trots sunda förberedelser verkade denna budgetdiskussion vara oviss förra veckan, på grund av att det på regeringskonferensen kom fram att ett antal regeringschefer hade fått nog av parlamentarisk demokrati och hotade att ta parlamentets budgetbefogenheter ifrån oss, befogenheter som parlamentet har haft i mer än 30 år.
De anser att parlamentet har för mycket makt och att det ibland missbrukar den för att tvinga igenom sina åsikter på andra områden, där det inte har någonting att säga till om.
Detta är ju dock naturligtvis ett något bisarrt skäl.
Om vi åtnjuter parlamentariska rättigheter får vi naturligtvis använda dem, även på ett sätt som inte faller regeringscheferna i smaken.
Även om jag inte tvivlar på rättmätigheten av de beslut som fattas här i kammaren tvivlar jag ibland på kammarens intelligens.
Min grupp tar särskilt avstånd från det faktum att majoriteten av kammaren, så fort tillfälle ges, vill placera en del av penningmedlen i reserven bara för att samla politiska poäng.
Medlemmarna i Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna är särskilt bra på detta.
Följaktligen har några av de medel som var avsedda för återuppbyggnaden av Afghanistan placerats i reserven och kommer inte att frigöras förrän kommissionen har vidtagit åtgärder mot den omfattande narkotikahandeln i landet.
Precis som ni har jag naturligtvis stort förtroende för kommissionen, men detta verkar vara lite väl ambitiöst för våra tjänstemän i Bryssel.
I medierna har ni dock samlat poäng, och det har sagts att ” ni är emot narkotika ”.
Strålande!
Detta innebär dock att Afghanistan har mindre pengar till sitt förfogande, eller har Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna för avsikt att frigöra dessa pengar vid ett senare tillfälle utan att en enda åtgärd vidtas mot narkotikahandeln?
En del av subventionerna till icke-statliga organisationer placeras också i reserven.
Majoriteten av de närvarande ledamöterna i den här kammaren skulle vilja ha lite mer information från kommissionens sida angående hur dessa pengar har använts under föregående år, och det är naturligtvis bra.
Det skulle jag också vilja ha.
En reserv fungerar emellertid inte enbart som ett sätt att visa sin makt; den kräver också sina offer.
Den medför trots allt en stor del administrativt arbete och därmed även fasta utgifter, eftersom kommissionen endast kan ge subventioner till organisationer motsvarande den summa som faktiskt står i budgetposten.
Så antingen kommer kommissionen att försena processen för tilldelningen av subventioner och vänta till dess att pengarna har frigjorts – bara för att få på pälsen av parlamentet, så klart, för att de inte har använt pengarna tillräckligt fort – eller så måste kommissionen driva processen två gånger, med all byråkrati som detta medför, och vi är naturligtvis starkt emot denna byråkrati.
Samma problem uppstår när det gäller rekryteringen av personal.
En liten del av de nya tjänster som kommissionen behöver för att kunna garantera att utvidgningen går smidigt placeras nu i reserven.
Jag kan nog gissa mig till skälen till detta.
Parlamentet vill ha mer information om de åtgärder som vidtas i kommissionens reformeringsarbete.
Det är en bra tanke, och vi måste begära, eller till och med kräva, detta från kommissionen, och, om den inte ger oss denna information, måste vi ha mod att vidta politiska åtgärder mot den.
Att motverka rekryteringen av personal för utvidgningen är dock inte rätt sätt att gå tillväga i det här fallet.
Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen är i princip inte emot att reservmekanismen utnyttjas om det görs med gott syfte.
Faktum är att vi själva föreslog att man skulle placera en del av pengarna till KEDO i reserven när Nordkorea struntade i vissa av villkoren för detta atomenergiprogram.
Vi har också röstat för vissa andra reserver, under förutsättning att de tjänade ett tydligt syfte och att detta syfte var möjligt att uppnå inom en klar tidsram.
Ibland används dock reservmekanismen alltför lättsinnigt.
Vi får sannerligen inte hindra kommissionen från att kunna fungera på rätt sätt, sannerligen inte med tanke på det faktum att även tredje part kan påverkas negativt.
Vi har begärt en delad omröstning för ett antal reserver, och jag hoppas att grupperna kommer att ta sig en ny funderare över om de helt enkelt placerar pengarna i posten och sedan dömer kommissionen för dess handlingar.
