# ID: svediakorp-gov442658
# author: Wynn (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 833
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Mot bakgrund av vad de fyra tidigare talarna har sagt verkar det inte finnas mycket kvar att säga om 2004 års budget.
Därför skall jag koncentrera mig på några andra saker.
Först vill jag i likhet med andra tacka det italienska ordförandeskapet för dess samarbetsvillighet i arbetet med att färdigställa budgeten.
Det är trevligt att se Antonio Ionta här hos oss i dag – han har nyligen legat på sjukhus – och jag hoppas att han vidarebefordrar våra förhoppningar om ett snabbt tillfrisknande till Gianluigi Magri, som också han har lagts in på sjukhus.
Vi önskar honom allt gott och vi beklagar att han inte är här i dag.
Men det är viktigt att betona att italienarnas samarbetsvillighet har varit till hjälp i denna process, liksom vid arbetet med tidigare budgetar – oavsett om det har varit under finländskt, franskt, belgiskt eller danskt ordförandeskap – även om det i det finländska fallet var ganska nervpåfrestande när vi alla kom till parlamentet med två olika röstlistor den sista dagen.
Men till och med det var stor dramatik!
Det är också skäligt att säga att även om ganska många har tackat mig för min insats vill jag återgälda berömmet eftersom detta förmodligen är den sista budgetdebatt jag deltar i som ordförande.
Nästa år kommer en tilläggs- och ändringsbudget, men det här är den sista budget jag kommer att vara delaktig i som ordförande för hela processen.
Jag har fått höra att jag gjort ett bra jobb, men man kan inte göra det om man inte arbetar med rätt människor.
Jan Mulder har redan tackat sekretariatet.
Det gör han rätt i, eftersom vi har ett utmärkt sekretariat i budgetutskottet, och inte minst Alfredo de Feo som leder arbetet oerhört väl.
Jag har tre bra vice ordföranden som ger mig stöd.
Jag har mycket bra utskottsmedlemmar som tar sin arbetsuppgift på allvar och visar stort intresse.
Men det som är särskilt bra är samordnarnas utmärkta arbete, och detta gäller särskilt Ralf Walter, som förenklar min tillvaro mycket.
Jag säger detta därför att jag själv var samordnare i fem år.
Jag har varit ordförande i fyra och ett halvt år nu och jag vet vilket jobb som är svårast – det är inte det här.
Det är underbart att vara ordförande, men samordnarna får aldrig den uppskattning de förtjänar.
Alla samordnare i budgetutskottet har arbetat oerhört hårt.
Som ni förstår av det sätt på vilket vi kommer att rösta om budgeten på torsdag kommer det här förmodligen att vara den lättaste budget någon av oss någonsin röstat om.
Detta sagt skulle jag vilja ta upp en fråga som Michaele Schreyer också nämnde, och den gäller framtiden och förslagen från Ekofin.
Under de 15 år som jag har arbetat i budgetutskottet har vi här i parlamentet alltid visat hur noggranna vi är med budgeten.
Vi är inte utsvävande, vi är inte slösaktiga, vi gör inte saker eftersom vi bara har fått en plötslig idé om att göra dem.
Som Salvador Garriga Polledo sade har budgeten många politiska aspekter och den är inte bara en bokföringsövning.
Men om förslagen från Ekofin hade gått igenom – och de skulle fortfarande kunna gå igenom någon gång i framtiden – skulle det ha varit en total katastrof för parlamentet, och lett till kaos.
Vad som behövs mellan budgetmyndighetens två delar är en mer realistisk och försonlig anda från båda håll.
Vi måste börja lita på varandra.
Under de senaste fyra och ett halvt åren har vi försökt bygga upp en sådan tillit mellan våra två institutioner.
Men till dess att vi är i en position där vi litar på varandra kommer det alltid att finnas misstänksamhet från rådet, som vill ta ifrån oss våra befogenheter, och vi kommer alltid att vara misstänksamma mot rådet och känna att om rådet gör detta kommer vi att ta revansch på något sätt.
Vi hade kunnat leva med det som konventet föreslog.
Vi vill försäkra oss om att vad som än händer i framtiden ger systemet stabilitet och gör det realistiskt, och vi vill också visa att vi tar vår ståndpunkt på stort allvar.
Det har varit fantastiskt att vara ordförande för budgetutskottet.
Jag har fortfarande två ordförandeskap att avverka, först det irländska ordförandeskapet i sex månader och sedan – under trepartsmötet och förlikningen i juli – kommer jag också att medverka under det nederländska ordförandeskapet.
Det är fantastiskt att ha fått inneha en sådan position.
Jag är tacksam över att ha haft den, och jag hoppas bara att detta parlament i framtiden kommer att ha värdigheten, befogenheterna och förmågan att stå till de europeiska medborgarnas tjänst så som vi har gjort under de senaste fem åren.
