# ID: svediakorp-gov442589
# author: Prodi, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 481
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Loyola de Palacio uttryckte den välkända oron inom kommissionen för farorna med att Kyotoprotokollet inte antas, och det behov som följaktligen finns av att reagera på denna situation.
Kommissionen vill fortsätta att arbeta med Ryssland och de andra länderna som inte har ratificerat protokollet för att ratificeringen skall kunna ske.
Vi har inte gett något annat budskap, och jag kan försäkra er att även Loyola de Palacio är övertygad om att det måste ske en ratificering av Kyoto.
Det faktum att Ryssland tvekar och ständigt lägger fram alternativa strategier är naturligtvis en allvarlig källa till oro för oss.
Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
En mycket kortfattad iakttagelse: Jag vill tacka er alla för den debatt vi har haft, särskilt därför att den mer inriktades på framtiden än på motanklagelser för det som skett, mer på att lösa våra nuvarande bekymmer än på beskyllningar mot varandra.
Men jag vill lägga fram en iakttagelse som jag tror är mycket viktig: var försiktiga, mina damer och herrar, så att ni inte under några få minuter kastar bort allt det arbete som gjordes som förberedelse för regeringskonferensen i Bryssel, genom att brådstörtat beskriva förslag, som vi ännu inte enats om, som ett regelverk.
Även om det stämmer att vi tycks ha nått samförstånd på många punkter, särskilt i Neapel, exempelvis vad gäller ordförandeskapen i rådet, forskningspolitik och många andra grundläggande frågor, så existerar detta samförstånd egentligen inte.
Låt oss inte bedra oss själva: det existerar inte.
Jag hänvisade ovan till det stora antalet beslut om att återgå till enhällighet, och därigenom fördärva inte bara konventets text utan också Nicefördraget; för att inte nämna, mina damer och herrar, den sämre roll som Europaparlamentet skulle få när det gäller att godkänna budgetförfarandet.
Det står klart att det totala resultatet av förhandlingarna och de bilaterala eftergifterna inte innebär ett totalt godkännande från samtligas sida, inte ens om man tittar på överenskommelser om den minsta gemensamma nämnaren.
Det står också klart att ingenting godtagits tills allting godtagits, och att villkoren för acceptans kommer att bero på vår framtid.
Låt oss därför inte kasta bort något av det viktiga arbete som gjorts, utan låt oss öppet erkänna de problem vi har.
Det är bästa sättet att lösa dem, och därför förblir konventets text vår ständiga referenspunkt.
Mina damer och herrar!
Detta är det sista mötet före den femte jul som vi kommer att ha tillbringat tillsammans, och den sista för detta parlament och denna kommission.
Jag vill avsluta med att ge er alla och era familjer mina bästa önskningar om fred och lycka, och mitt tack för ert värdefulla samarbete.
