# ID: svediakorp-gov442579
# author: Karas (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
EU kommer aldrig att avslutas, men vi måste fortsätta med projektet som gäller en politisk union med beslutsamhet och visioner, och på gemenskapsbasis.
Om vi inte gör det kommer allmänheten att förlora förtroendet för oss.
Om vi inte gör det kommer vi varken att uppnå någon integration eller konsolidering.
Om vi inte gör det kan vi inte uppfylla vår kontinents ansvar på världsscenen, och misstag kan inträffa.
De kan korrigeras, och de måste korrigeras.
Men det som har hänt är inte bara en fråga om huruvida det begåtts misstag; det jag anser är beklagligt är bristen på tillräcklig politisk vilja bland stats- och regeringscheferna som deltog, och alltså bristen på europeiska ledare, i själva verket bristen på europeiska statsmän.
Vilja, mod, känsla, entusiasm – allt saknas, och därför saknas också trovärdighet och förtroende.
När än EU: s framtid hänger på ett enhälligt beslut i rådet, snarare än på en överenskommelse mellan gemenskapens institutioner, så är det krisartat.
Det hände med sanktionerna mot Österrike, det hände med Irakkrisen, det hände med stabilitets- och tillväxtpakten.
Allt oftare klandrar vi gemenskapens mål för de problem som finns på nationell nivå.
Låt mig därför sluta med att säga att konventet inte har misslyckats, kommissionen har inte stått i vägen, parlamentet bromsar inte ett EU som är mer demokratiskt, mer öppet och närmare medborgarna.
Vi säger ett klart ” nej ” till enhällighet och ” ja ” till dubbel majoritet, vilket är demokratiskt rättvist, ” nej ” till skuldbeläggning och ” ja ” till delat ansvar i EU, ” nej ” till en mer nationaliserad inrikespolitik och ett mer nationaliserat ratificeringsförfarande, och ” ja ” till att bli mer europeiska, ” nej ” till metoden med regeringskonferensen och ” ja ” till konventet där regeringarna och parlamenten är representerade, ” ja ” till en europeisk union med folk och medborgare, ” nej ” till ett EU med en mellanstatlig kärna, ” ja ” till att axla vårt ansvar inom EU och i världen och ” nej ” till att minska medlemsstaternas bidrag.
Vi säger ” ja ” till idén med att sammankalla konventet efter jul för att diskutera regeringskonferensens misslyckande och snabbt genomföra allt som konventet resulterade i, eller som överenskoms under regeringskonferensen, och som är genomförbart på grundval av gällande lagstiftning.
