# ID: svediakorp-gov442573
# author: Méndez de Vigo (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Tillåt mig gratulera er till utmärkelsen Charlemagne-priset, vilket också är goda nyheter för detta parlament; ett parlament som alltsedan 1984 har velat ha en konstitution, genom Spinellis fördrag, sedan genom Hermans, Orejas och Colombos projekt där man begärde att det skulle inrättas ett konvent 1997 och där man, efter Nice, uttalade sig för konventet.
Därför ligger det en aning melankoli i luften i dag.
Det jag menar är att denna melankoli, trots att detta motsäger filosofen, inte är ett resultat av meningslösa ansträngningar.
Konventets ansträngningar har inte varit meningslösa, därför att – och jag är starkt övertygad om det – denna konstitution är nödvändig för det utvidgade EU, och det inte finns något alternativ.
Eftersom Europaparlamentet – som poeten skulle säga – ännu måste tala, måste vi nu överväga hur vi skall agera i framtiden.
Först måste vi komma till besinning igen, och det finns en rad saker som vi inte får göra: vi får inte tala om att dela Europa, om att dela oss själva, Europaförespråkarna; vi får inte tala om grundarländer, om pionjärländer eller förtruppsländer, som om vi förebrådde de länder som inte förefaller ha klarat av jobbet, och den här gången får vi inte heller sända brev till kommissionens ordförande och säga åt honom att minska budgeten till 1 procent av BNP.
Vi måste sansa oss igen.
Vi måste konsolidera det konstitutionella regelverket.
Ni, herr rådsordförande, har sagt att 82 lösningar har föreslagits.
Tala om för denna kammare om det stämmer, och om de i så fall måste konsolideras.
Låt oss konsolidera dem under det irländska ordförandeskapet, och låt oss före den 1 maj 2004 lösa de olösta institutionella frågorna, och låt oss gå till val den 13 juni och be européerna att rösta för denna konstitution.
