# ID: svediakorp-gov442570
# author: Corbett (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Debatten den här morgonen och gårdagens diskussion i utskottet för konstitutionella frågor har gjort det uppenbart att parlamentet är delat i två läger.
De två lägren består av optimisterna och pessimisterna.
Pessimisterna säger att vi befinner oss i en stor kris, kanske den största, har jag hört sägas, sedan fördraget om Europeiska försvarsgemenskapen (EDC) förkastades 1954.
Optimisterna säger nej, eftersom 95 procent av utkastet till konstitution inte har ifrågasatts och i stort sett har antagits – även om jag gärna vill se texten till de slutliga versionerna av de artiklar som i stort sett antogs vid regeringskonferensen.
Det finns bara en avgörande fråga kvar att diskutera och besluta om Den handlar om röstningsförfarandet i en av institutionerna.
Vi kan fortfarande göra det här.
Enligt den ursprungliga tidsplanen hade trots allt ingen en tanke på att vi skulle bli klara för jul, så det finns ingen anledning till panik.
Allt kan lösas i sinom tid.
Vilken av dessa båda synpunkter är riktig?
Jag är en optimistiskt lagd person, men jag är en försiktig optimist.
Vi kan rädda den här regeringskonferensen, men det kräver att vi alla – och framför allt medlemsstaterna i regeringskonferensen – är fokuserade: fokuserade på de återstående frågor som måste lösas och inriktade på att lösa dem förr, snarare än senare.
Om vi tar för lång tid på oss finns det en risk för att diskussionerna börjar om på nytt om i princip varenda artikel i utkastet till konstitution.
Det måste vi undvika till varje pris.
Vi måste koncentrera oss på de frågor som återstår.
Vi bör uppmana det irländska ordförandeskapet att riva upp sina ursprungliga planer och tidsplanen för sitt ordförandeskap och att först och främst ägna sig åt denna fråga.
Det är sant att allt kan fortsätta som vanligt till en viss gräns utifrån den gamla konstitutionen, det vill säga våra olika fördrag, men de här fördragen är inte tillräckliga.
De behöver uppdateras, de behöver effektiviseras.
De behöver moderniseras.
Vi behöver den nya konstitutionen.
Det irländska ordförandeskapet får inte bara köra på som vanligt.
Det måste ägna sig åt att åstadkomma resultat i den här frågan så snart som möjligt.
