# ID: svediakorp-gov442563
# author: Brok (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 574
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Under helgen fick jag ibland det intrycket att vi diskuterade -klausulerna snarare än ett med historien, och att anledningen till att vi inte kom fram till något resultat var att vi kanske inte var medvetna om vårt ansvar på alla områden.
Min stora oro gäller nu att allting rinner genom fingrarna på oss.
När jag begrundar den enorma tidsskalan, som sträcker sig fram till 2005, befarar jag att den kommer att beröva konventets text dess slagkraft.
Jag tror att det är därför som vi på två punkter måste klargöra vad vi inte vill.
Jag vill inte ha ett ” kärn-Europa ”; i stället borde vi låta bli att slösa bort tiden utan i stället återigen försöka att med hjälp av konventets text få mer av en konstitution för ett storskaligt Europa med tjugofem medlemsstater.
För det andra vill jag inte ha någon kompromiss om den inte ökar vår förmåga att agera.
Det var diskussionen om detta som gjorde att regeringskonferensen misslyckades.
Det får inte bli någon kompromiss om vi, när vi väl nått den, får mindre öppenhet – här kommer jag att tänka på det lagstiftande rådet – eller mindre demokrati, och här ger oss budgetdebatten och parlamentets budgeträttigheter flera exempel.
Trots denna kritik vill jag emellertid tacka ordförandelandet Italien för att ha hållit sig nära konventets text i alla dessa veckor och månader, och för att faktiskt ha hållit sitt löfte med avseende på det.
Det är därför som konventets text fortfarande håller; nu gäller det för oss att blåsa nytt liv i den.
Därför, och med tanke på Silvio Berlusconis uttalande att ett antal tidigare kritiska punkter – uppenbarligen 82 av dem – hade behandlats med tillfredsställande resultat i Bryssel, vore det förnuftigt att hålla fast vid texten om vi skall bibehålla slagkraften.
Därför anser jag att utrikesministrarna bör träffas redan i januari för att konsolidera det som har uppnåtts.
Jag tror att detta kommer att göra att vi kan bibehålla slagkraften, och ni, herr ordförande, skulle kanske kunna förmå dem till det.
Detta skulle kunna åstadkomma en plattform på vilken ordförandelandet Irland kunde lägga fram förslag om att det skall hållas ett nytt möte med stats- och regeringscheferna så snart som möjligt, även om tidtabellen måste planeras så att kompromisser blir möjliga.
Detta möte måste hållas, och måste lösa frågorna, före den 1 maj, när utvidgningen skall äga rum, för avsikten med projektet är, logiskt sett, att göra Europeiska unionens utvidgning möjlig.
Jag vill nämna en andra anledning till att mötet måste hållas före den 1 maj, och det är att jag inte kan förstå hur stats- och regeringscheferna och vi här i kammaren skall kunna möta väljarna den 13 juni, om saker och ting förblir som de är i dag.
Det är av den anledningen – för att väljarna kan få ett perspektiv som gör att de inte förlorar tilltron till Europa – som stats- och regeringscheferna utifrån denna punkt måste göra en nystart före den 1 maj.
Jag hoppas, herr rådsordförande, att ni, under de kvarvarande veckorna i ert ordförandeskap, tillsammans med era efterträdare kommer att sätta i gång ett projekt av detta slag.
