# ID: svediakorp-gov442560
# author: Pasqua (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 478
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Ingenting förvånar mig längre sedan jag började delta i denna församling.
Det var åtminstone vad jag brukade anse, men jag erkänner att jag blev förvånad i morse, men inte över resultatet av Europeiska rådets möte i Bryssel eller regeringskonferensens misslyckande.
Jag har vid ett flertal tillfällen sagt, även här, att jag aldrig för en sekund trodde att stats- och regeringscheferna, som företräder unionens högsta demokratiska myndighet, rimligen kunde godta det utkast till konstitution som förberetts av konventet i det skick det befinner sig, utan att ändra det – det är åtminstone det som majoriteten i parlamentet önskade.
Nej, det som förvånar mig är hur federalistmajoriteten här uppträder, vars förblindelse måste sägas vara bortom all förståelse.
Ni ifrågasätter aldrig er själva.
Jag har inte hört någon av er säga: ” Vi kanske hade fel.
Vi måste ha gått fel väg. ”
Nej.
Ni framhärdar, ni skriver under, som om ingenting hade hänt.
Och ännu värre: som värdiga efterföljare till stackars Lysenko letar ni efter någon som ni kan ge skulden för ert misslyckande.
Som alla fanatiker vill ni att huvuden skall rulla.
Men om ni lugnt betraktar situationen kommer ni att se att orsaken till detta fiasko inte är det italienska ordförandeskapet, vars utmärkta arbete jag i förbigående kan berömma, och inte heller attityden från vissa medlemsstaters sida, som modigt har försvarat sina nationella intressen enligt vad deras folk har krävt, utan helt enkelt vårt konvent och dess otroliga utkast till konstitution.
Hur nobelt det än kan ha varit var detta projekt dömt innan det ens såg dagens ljus, eftersom det radikalt gick tvärt emot den europeiska politiska verkligheten, en verklighet som, vare sig man gillar det eller inte, fortfarande bestäms av att det finns folk och nationer.
Genom att avvisa en delning av makten som grundade sig på den federala modellen gjorde Spanien och Polen EU en stor tjänst genom att till slut högt säga det som många andra har tänkt tyst i flera månader, nämligen att Jean Monnets gamla Europa, ett arv från den uppdelning som man enades om på Jalta, är dött och begravet.
Envisas inte med att försöka återuppväcka en federalism som hör till det förgångna.
I motsats till konventets ordförande är utkastet till konstitution inte odödligt, så låt det vila i frid.
Låt oss i stället ta tillfället att lägga grunden till ett nytt Europa, ett som har återupptäckt sina naturliga gränser.
Låt oss bygga ett politiskt Europa som strävar mot ett frihetens och inte ett likformighetens ideal, men samtidigt inte förnekar sin historia och tar hänsyn till nymodigheternas tvång.
