# ID: svediakorp-gov442558
# author: Bertinotti (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 576
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag anser att det är omöjligt att komma ifrån att vi står inför ett bakslag.
Problemet råkar vara att förstå vilket slags bakslag det handlar om.
Jag menar att det är ett nederlag för den konstruktion ni har valt.
Vem avser jag då med ” ni ”?
Det italienska ordförandeskapet, konstitutionskonventet och regeringskonferensen.
Ni har reducerat den konflikt som Europa upplever till en strid om de politiska aspekterna av det europeiska samarbetet – om det skall vara så omfattande som möjligt eller endast ett nödvändigt minimum – kort sagt, en strid mellan EU-vänner och EU-skeptiker.
Därigenom döljer ni den verkliga konflikten och den dramatik som ligger i de val som Europa måste göra.
Det betyder att ni bibehåller samma praktiska modell, och att ni har kallat denna konflikt – som gäller vem som skall fatta beslut och hur det skall gå till – för en modell trots att den inte är det, och därmed avlägsnar ni er ännu mer från Europas folk.
Det handlar i själva verket om en social modell för en politisk konstruktion: detta är dess internationella aspekt.
Ni har valt att konstitutionalisera marknaden i ett läge när nyliberalismen har misslyckats, och ni har, även om ni föredrar fred, ansett krig möjligt i denna fruktansvärda tid när världen skakas av krig och terrorism.
Den okritiska anpassningen till Natos ramar innebär att alla anspråk på ett oberoende Europa omöjliggörs.
Er ambition var inte att upprätta en modell, utan ni lät er nöja med en kompromiss och med att hålla er flytande, vilket i praktiken har visat sig vara som att befinna sig på ett gungfly och har lett till en upptrappning av maktkampen mellan allianser och mellan länder.
På så sätt raserades konstruktionen.
Det vore bra om ni åtminstone inte förnekade ert misslyckande, som den italienske premiärministern har gjort.
Ordföranden för Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp tvekade inte att använda detta hårda ord.
Romano Prodi har, tror jag, också insett detta, men jag menar att han har fel när han tror att lösningen ligger i att sätta vår tillit till konventet.
Jag tror i själva verket att lösningen är att sluta följa en felaktig väg som, om vi går vidare på den, leder till den yttersta krisen för Europa.
Vi måste alltså börja om från början, men med vilken utgångspunkt?
Den första utgångspunkten gäller metoden: vi måste utgå från ett annat förhållande till Europas folk, rörelser och demokratiska opinion.
Den andra gäller innehållet.
Vi står inför tre kärnfrågor: ekonomin, de sociala förhållandena och den internationella aspekten, och dessa är ofrånkomliga.
Det gäller inte bara gårdagens misslyckande; vi har också Maastrichtkrisen, sinnebilden för ett marknadernas Europa.
Europa är, som rådsordföranden sade, fångat mellan den politiska processen i Förenta staterna, där dollarn gynnar konkurrenskraften, och aggressiva ekonomier som Kinas.
I detta läge är regeringskonferensens gensvar långt ifrån övertygande, placerad som den är mellan en hybridform av ett keynesianskt synsätt och ett angrepp på arbetarnas sociala villkor.
Herr talman, vad som verkligen borde uppmärksammas är arbetarnas och folkens rättigheter.
Om vi inte börjar om från början på grundval av denna verklighet har Europa ingen framtid.
