# ID: svediakorp-gov442556
# author: Napolitano (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 542
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Sanningen är den att jag, medan jag lyssnade på rådsordförandens anförande, fick intrycket att regeringskonferensens misslyckande sågs som en rätt oviktig detalj i förhållande till ordförandeskapets sex triumfatoriska månader.
Så är det inte.
Utskottet för konstitutionella frågor, som sammanträdde i går kväll med ett stort antal företrädare för nationella parlament, har uttryckt en gemensam känsla av djup besvikelse och oro, tillsammans med en gemensam beslutsamhet att på alla sätt bidra till att den konstitutionella processen kan återupptas och avslutas på ett tillfredsställande sätt.
Vi får inte bagatellisera det som hände; vi får inte gömma oss bakom det tröstande argumentet att Europeiska gemenskapen har stått inför andra kriser och gått igenom dem med framgång.
Den här gången uppstår det sannolikt en djup klyfta i unionen, och detta strax före den stora utvidgningen.
Den här gången riskerar den allmänna opinionen i alla våra länder att gå igenom en allvarlig förtroendekris i ett enat Europa.
I går kväll talade vi om hur vi skall kunna förhindra att vägen mot en konstitution fortsätter att blockeras.
Det är faktiskt så att när utarbetandet av konstitutionen eller översynen av fördragen upphörde att vara förbehållet regeringarna och i stället anförtroddes ett europeiskt organ som även hade plats för företrädare för de nationella parlamenten och Europaparlamentet – det vill säga konventet – gick arbetet framåt i europeisk anda, och man nådde en överenskommelse som var baserad på Europas gemensamma intressen.
När ansvaret i och med regeringskonferensen återgick till regeringarna blev särintressen och till och med frågor som helt och hållet gällde nationell prestige dominerande på avgörande områden.
Vad kan vi göra?
För det första, det synsätt som ni nämnde, herr Berlusconi, är fortfarande riktigt.
Konstitutionen kan inte upprättas på grundval av en urvattnad kompromiss.
Det skulle emellertid vara på sin plats att klargöra vad det italienska ordförandeskapet menade med ” en urvattnad kompromiss ”.
Vad var det egentligen för kompromiss man undvek?
En återgång till Nice, Nicefördragets abstrakta formuleringar om beräkningssystemet vid majoritetsomröstning?
Det skulle vara bra om det avgående italienska ordförandeskapet kunde ge oss en tydligare redogörelse i stället för att lovorda alla som deltog i regeringskonferensen.
För det andra, vi får inte kasta bort allt som förhandlats fram under de senaste månaderna.
Och vi vill fortfarande veta vilka lösningar som nåtts för de 82 punkterna, och dessa måste offentliggöras, så att vi får se vad dessa lösningar egentligen innebär.
Ytterligare diskussion är också nödvändig om en fråga som inte har fått någon lösning: förfarandena för fördragsändringar.
Till sist, det irländska ordförandeskapet har fått ett ytterst begränsat mandat.
Vårt budskap är – som ni har nämnt, herr Cox – att det irländska ordförandeskapet bör ge detta mandat en vidare och mer omfattande tolkning och hålla bredare samråd för att utnyttja konventets råd och bidrag på bästa sätt.
Herr Berlusconi, ni har slutfört ert arbete, men Italiens ansvar slutar inte här: som ett av grundarländerna måste Italien i detta kritiska skede beslutsamt driva på för att se till så att integrationsprocessen går vidare.
