# ID: svediakorp-gov442550
# author: Frassoni (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 872
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
När vi utvärderar ert arbete vid Europeiska rådets roder räcker det med att konstatera att EU varken är starkare eller mer enat än det var för sex månader sedan, att er regerings bidrag till att öka den sammanhållning som gick förlorad under Irakkriget har varit obetydligt och att era uttalanden om Tjetjenien, ert misslyckande att få fram ett initiativ i fråga om dödsstraffet och stödet för och frånvaron av kritik mot Bushs och Sharons regeringar ytterligare har minskat EU: s redan låga trovärdighet som aktör på den globala scenen.
Eller också skulle vi kunna peka på Giulio Tremontis ointresserade deltagande i Ekofins försök att ogiltigförklara de överenskommelser som konventet nått beträffande budgeten, eller, återigen, det skandalösa beteende som uppvisades av Pietro Lunardi, som förespråkar EU-finansiering av transeuropeiska nät som hans företag sedan skulle vilja bygga.
Ert ordförandeskap kommer dock framför allt att bli ihågkommet av européerna för misslyckandet att nå en överenskommelse om konventets text.
Detta kommer att vara fallet även om ni, med hjälp av era TV-kanaler, lyckas övertyga italienarna om att ni varit framgångsrik, eftersom ni lyckades få myndigheten för livsmedelssäkerhet till Parma och utarbeta en överenskommelse – som fortfarande befinner sig på planeringsstadiet – om finansiering av ett par tunnlar och en värdelös bro.
Det vore naturligtvis inte rättvist av mig att säga att orsaken till detta misslyckande helt och hållet står att finna i de slarviga förberedelserna eller i den originella metoden med bilaterala möten, som inte gav möjlighet till några plenardiskussioner och som hindrade alla att bilda sig en klar uppfattning om vad de mystiska kompromissförslagen gick ut på och om vem som var för eller emot vad.
Vi tror dock ändå att den överenskommelse som höll på att ta form alldeles säkert skulle ha givit upphov till fler problem än den pågående krisen.
Låt mig säga en sak till: jag anser inte att vi med rätta kan säga i dag att det finns en konsoliderad överenskommelse om flertalet av de 82 punkter som det italienska ordförandeskapet lagt fram, punkter som dessutom till stor del är oacceptabla eftersom de innebär ett steg tillbaka, inte bara med avseende på konventet utan också med avseende på Nice.
Vare sig ni tycker om det eller ej är den text som antagits av konventet den enda text vi har.
Det är inte bara ert svaga ordförandeskap och de spanska och polska regeringarna som kan klandras för denna kris.
Det finns många andra, främst de som motsatte sig omröstning med dubbel majoritet i Nice och som nu vill framställa sig själva som osannolika europeiska politiska hjältar.
Vi antar därför den utmaning som denna kris innebär: den kan komma att resultera i en bättre konstitution för framtiden.
Vi måste emellertid beakta det faktum att regeringarna i både gamla och nya EU-medlemsstater är oförmögna att nå enighet om en hållbar konstitution för Europa.
Det är meningslöst: ni kommer inte att klara det på egen hand!
Det irländska ordförandeskapet kommer inte att lyckas där Italien har misslyckats.
För att kunna ge Europa en konstitution behöver ni oss, era medborgare, era parlament, om ni vill undvika att projektet för ett enat, utvidgat Europa snart störtar samman i katastrofala kontroverser om budgetplanen eller om den nationella suveräniteten.
Konstitutionen är inte död; regeringarna är inte Europas herrar, inte minst för att de, när de försöker vara det, förlorar sig i inrikespolitiskt käbbel.
Vi måste återuppta initiativet utan dröjsmål och förhindra att konventets arbete stoppas undan i en dammig byrålåda för evig tid, med ursäkten att vi behöver tid på oss att tänka eller uppfylla våra förpliktelser gentemot väljarna.
Vi måste därför finna bundsförvanter både i de nationella parlamenten och bland de regeringar som, i likhet med oss, inser att denna kris måste redas ut snabbt, så att vi kan återupprätta förtroendet för det europeiska projektet, återupprätta projektets trovärdighet och dessutom slå fast att vetorätten i fråga om institutionella reformer måste avskaffas.
Jag beklagar, herr Berlusconi, att det inte tydligt framgår om Italien är en av dessa bundsförvanter.
Jag hoppas att ni skall säga att det är så.
Men se upp: vi har ännu inte accepterat idén om att EU, just när det återförenats, på nytt skulle splittras, eller att det skulle vara dags att fastställa dess framstegstakt med utgångspunkt i intressena hos en liten elit: vi anser inte att det skall finnas två olika grupper eller fraktioner.
Vår strävan måste även i fortsättningen vara att ge ny kraft åt projektet för ett demokratiskt, effektivt Europa som alla kan identifiera sig med.
Det kanske stämmer att en uppgörelse inte var långt borta i Bryssel.
Om det är så vill vi uppmana det irländska ordförandeskapet att utan dröjsmål kalla samman ett nytt konvent, för att i klart dagsljus avgöra om det fortfarande är möjligt att komma överens.
Om inte måste planen vara att inleda en ny konstituerande process efter valet till Europaparlamentet.
