# ID: svediakorp-gov442546
# author: Poettering (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 979
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja säga – och jag talar för de ledamöter som tillhör Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater – att den 13 december 2003 inte var en bra dag för Europa.
Vi är besvikna, men i vår besvikelse, i mörkret, finns ett ljus, för det var den 13 december 2003 som vi fick veta att staden Aachens Karl den store-pris tilldelats Europaparlamentets talman och därmed själva parlamentet, vilket visar att vi har bundsförvanter i vår tro på ett starkt, demokratiskt och aktivt Europa.
Herr talman, vi gratulerar er till denna utmärkelse.
Regeringskonferensens misslyckande behöver inte betyda ett misslyckande för konstitutionen.
Låt mig säga, för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater, att det inte får råda några tvivel om vår önskan om en europeisk konstitution, att vi förklarar oss fast beslutna att få till stånd en konstitution, och att vi strävar efter att ha den på plats så snart som möjligt, för utan konstitution har Europa ingen framtid i det tjugoförsta århundradet.
Vi vill ha en europeisk konstitution, för i en gemenskap som omfattar 450 miljoner människor – och så småningom kanske ännu fler – är det den enda grunden för att gå fredligt igenom det tjugoförsta århundradet.
Vi behöver en konstitution för att de problem som uppstår i vårt samhälle skall kunna lösas med stöd i lagen.
Vi behöver en europeisk konstitution för att kunna försvara våra europeiska värderingar i världen.
Det skall inte råda några tvivel om vår önskan om en europeisk konstitution grundad på gemenskapsrätten.
Vi kommer envist att stå emot alla försök att gå tillbaka till ett mellanstatligt samarbete eller till bildandet av axelmakter som sätter upp garden mot varandra på vår kontinent.
Jag vill tacka det italienska ordförandeskapet och rådsordföranden för att de lyckats nå enighet – som ni sade – på 82 punkter.
Jag har en vädjan till alla i ledande ställning: låt oss inte öppna detta paket igen, låt oss i stället inrikta oss på de fem tvistefrågor som återstår.
Ingen enskild europeisk regering har rätten på sin sida, och vi kommer inte heller att ägna oss åt skuldbeläggande, för om vi börjar göra det kommer vi snart att inse att vi nästan allesammans bär en stor del av ansvaret för att inget avgörande kunde nås i Bryssel.
I stället för att lägga ansvaret på ett, två eller tre länder är vi nu i behov av allas goda vilja.
Vi behöver en kompromiss; kompromissviljan har alltid varit kännetecknande för Europa, för kompromisser är ett uttryck för vår gemensamma goda vilja, för vår ömsesidiga tillit, och för vår önskan att möta framtiden tillsammans.
Låt mig göra det fullständig klart att den regering som anser – och jag uttrycker detta mycket abstrakt – att den kan stå vid sidan av den europeiska solidariteten och enbart försvara sina egna nationella intressen, kommer, om det är så den agerar i framtiden, att stänga sig själv ute från den europeiska solidariteten.
Solidaritet fungerar inte i bara en riktning; den är bindande för alla, och därför ligger solidaritet i det nationella intresset, för de nationer som drar sig undan den europeiska solidariteten kommer till slut inte att ha någon roll att spela i Europa.
Vi hör i dag att vissa överväger idén om ett ” Kärneuropa ”, men hur skulle det fungera?
Ett ” Kärneuropa ” är ingen lösning, för de frågor där några få är överens varierar alltid.
En grupp är enig om monetära frågor, en annan om försvarsfrågor, och ytterligare en annan om miljöfrågor.
Därför är ett ” Kärneuropa ” inte någon lösning.
Vi måste gå tillsammans; tillsammans måste vi följa vägen som leder till Europas framtid.
Jag vill uppmana alla att delta i sökandet efter denna väg.
Människors frågor till mig visar deras oro: i morse fick jag frågan från en välkänd europeisk journalist om euron skulle finnas kvar om tio år.
Låt oss försvara det vi uppnått i Europa i stället för att sätta det på spel.
Vad vi behöver just nu är förvisso att ta en paus och hämta styrka, men jag vill framhålla att vi nu måste begrunda Europas behov av tydliga grundvalar i form av en konstitution.
Vi bör inte redan nu tala om nya utvidgningar av EU, som skulle kunna utsätta hela det europeiska integrationsprojektet för ännu större risker.
Jag vill avsluta med att återigen framföra min tacksamhet till det italienska ordförandeskapet för dess goda vilja.
Vi vet hur besvärligt läget är i Europa, men Europa kommer verkligen att komma till skada om vi nu saknar viljan att arbeta vidare med utgångspunkt i det som konventet åstadkommit.
Nästa torsdag och fredag är vi i Dublin, och jag hoppas att det irländska ordförandeskapet kommer att göra allt som står i dess makt, och då börja med att ta reda på var de enskilda regeringarna står, så att utrikesministrarna sedan kan komma fram till ett resultat som så småningom gör det möjligt att hålla ett EU-toppmöte där den europeiska konstitutionen kan antas.
Vi har alla ett ansvar för detta.
I dag skall vi inte skuldbelägga någon, utan i stället, trots den svåra situation som råder i Europa, ha förtröstan och fortsätta arbeta för Europa – tålmodigt, men också med den glöd som uppgiften kräver.
Vår grupp är fast besluten att göra Europa framgångsrikt, och för att detta skall vara möjligt behöver vi en europeisk konstitution.
