# ID: svediakorp-gov442543
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 984
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Nästa punkt på föredragningslistan är en gemensam debatt om
- rapport från Europeiska rådet och uttalande av kommissionen – Europeiska rådets möte (Bryssel den 12 – 13 december 2003),
- uttalanden av rådet och kommissionen – Stats- och regeringschefernas toppmöte om regeringskonferensen (Bryssel den 12 – 13 december 2003),
- uttalande av rådets tjänstgörande ordförande – Italienska ordförandeskapets verksamhet.
Först och främst vill jag ta tillfället i akt och ge er en kortfattad rapport om toppmötet och regeringskonferensen när det gäller de frågor som jag tog upp på kammarens vägnar, så att ni är informerade om vad vi hade att säga innan vi ger oss in i debatten på riktigt.
Jag måste säga att när det gäller det arbete som uträttades på Europeiska rådets möte, så behandlade man ett stort antal ärenden på kort tid och man gjorde avsevärda framsteg på riktigt många områden.
Det är självfallet värt att notera att vi här i kammaren i det avseendet varit föremål för ett mycket positivt engagemang från det italienska ordförandeskapets sida i arbetet i våra utskott på många olika områden.
Med hänsyn till de resolutioner som nyligen antagits här i kammaren välkomnade jag framför allt slutsatserna om EU: s transatlantiska relationer, men jag påpekade också att det är just i ett skede när våra transatlantiska relationer håller på att fördjupas, vilket är målsättningen enligt slutsatserna, som vår uppriktiga vänskap med Förenta staterna inte bör utesluta vår uppriktiga oro över Guantánamo Bay.
Jag talade på kammarens vägnar i det avseendet.
När det gäller Kyotoprotokollet påpekade jag att samtidigt som vi hade vårt möte pågick det ett möte i FN: s regi i Milano.
Det verkar som om Ryssland ännu inte har bestämt sig för om de skall underteckna Kyotoprotokollet.
Det ligger i hög grad i vårt europeiska intresse att ryssarna gör det, så att protokollet kan träda i kraft.
Jag anser att kommissionen och det kommande ordförandeskapet bör ta tydliga initiativ för att se till att vi som tror på Kyotoprotokollet under de kommande månaderna skall arbeta för att föra frågan till ett tillfredsställande avgörande genom att fördjupa våra kontakter med Ryssland, och detta framförde jag också under helgen.
När det gäller regeringskonferensen kommer vi i dag att ha en debatt om de större frågorna och jag ser fram emot att få vägledning av den debatten och vår resolution.
När jag talade vid regeringskonferensen tog jag upp två särskilda frågor som berör parlamentet.
Den första var Europeiska unionens finansiering och budgetförfarandet.
Jag poängterade ytterst tydligt att Europaparlamentet stöder det balanserade resultatet av konventets arbete när det gäller de olika institutionerna och deras roll i budgetarbetet.
Jag förklarade konventets förfarande och vad dess balans gick ut på.
Jag förklarade att Europaparlamentet helt förkastar Ekofins inblandning i budgetförfarandet som olämplig, oberättigad och oacceptabel.
Jag förklarade att Ekofin inte bara var ett angrepp mot konventets slutsatser utan också mot 1975 års budgetfördrag och att det i institutionella termer faktiskt utgjorde ett steg tillbaka.
Jag påpekade att parlamentet under hela denna period varit mycket restriktiv när det gäller utgifterna.
Det kan vara intressant för kammaren, eftersom det är resultatet av vårt gemensamma arbete, att veta att vi har 15 års erfarenhet av budgetarbete med tanke på att vi undertecknade ett interinstitutionellt avtal med rådet om budgetplanen 1988.
Under den perioden gjorde rådet ett ytterligare tillägg med 33 miljarder euro till den totala budgeten för valfria utgifter.
Parlamentet lade i enlighet med sin bestämmanderätt till 21 miljoner euro.
Om det är någon som tenderar att töja på budgeten är det snarare rådet än parlamentet och parlamentet bör inte utsättas för antagandet att om det får ansvar så kommer det inte att agera ansvarsfullt.
Det sista påpekandet jag gjorde på parlamentets vägnar angående regeringskonferensen och parlamentet var att uppmana regeringskonferensen att se till att parlamentet inte används som ett förhandlingsobjekt i sista minuten på ett sådant sätt att antalet ledamöter i kammaren ökas oavsett om vi kan arbeta effektivt eller inte.
Vi är inte något slags globaliserad kongress av nickedockor för Europas folk, vi har viktiga budget- och lagstiftningsfunktioner.
Det måste finnas en övre gräns för hur många ledamöter parlamentet kan ha och vi måste respektera de principer som fastställdes i konventets arbete för att hantera fördelningen av platser i parlamentet.
Detta var vad jag lade fram på kammarens vägnar i regeringskonferensen.
När det slutligen gäller resultatet från förra helgen råder det inga tvivel om att misslyckandet att nå en överenskommelse vid regeringskonferensen är ett bakslag.
Men detta bakslag är inte nödvändigtvis en katastrof.
Även om det inte gick att komma överens förra helgen, har vi fortfarande behov av en överenskommelse Det visar vilken enorm utmaning vi har gett oss in på tillsammans.
Även om nyckelspelarna fanns på plats förra helgen saknades det en gemensam anda och en vilja till samförstånd.
Detta fick vi betala ett pris för och denna brist på kompromissvilja hos alla nyckelspelare måste vi titta närmare på.
Tillsammans med gruppledarna vill jag ge det tillträdande irländska ordförandeskapet ett antal tydliga budskap från kammaren från dagens debatt.
Jag ser fram emot den här debatten och de budskap som ni, Europaparlamentet, anser att vi bör ge det tillträdande ordförandeskapet för nästa verksamhetsskede.
Den här morgonen vill jag välkomna rådets ordförande, Silvio Berlusconi, och tala om för honom och hans kolleger, Franco Frattini, Roberto Antonione och Rocco Buttiglione, hur välkomna de är.
Jag vill upprepa i Silvio Berlusconis närvaro att under ordförandeskapets ordinarie arbete, arbetet med våra kommittéer, lagstiftningsarbetet och kontakterna med parlamentet, har vi haft mycket goda och positiva relationer med det italienska ordförandeskapet.
