# ID: svediakorp-gov442527
# author: Oreja Arburúa (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först av allt vill jag, precis som andra ledamöter gjort, gratulera föredraganden Toine Manders och föredraganden från min grupp, Angelika Niebler, som inte bara kunnat arbeta fram överenskommelser med Toine Manders, utan också arbeta för samsyn inom gruppen och hela tiden hållit oss informerade om vad som hänt med det här förslaget till direktiv.
Det är sant som det har sagts att detta är ett mycket viktigt direktiv.
Vi är alla medvetna om betydelsen av miljöskydd och det faktum att detta direktiv omfattar principen om att ” förorenaren betalar ”.
Men vi måste också vara medvetna om att förorenarna ofta är företag och vi måste se till att de kan överleva i vår ekonomi.
Därför anser jag att det finns två viktiga principer.
Den första, som Giuseppe Gargani har nämnt, är att vi inte skall bidra till att våra företag flyttar till andra marknader, och den andra är att hitta högsta möjliga harmoniseringsgrad inom Europeiska unionen.
Jag anser att alla EU-länder måste följa detta direktiv och att det måste innebära samma skyldigheter för alla medlemsstater.
Vi kan inte låta varje medlemsstat tillämpa det på sitt eget sätt.
Omfattningen måste vara så vid som möjligt, vilket fastställs i den gemensamma ståndpunkten, och när det gäller eventuella undantag för verksamhetsutövare med hänsyn till att de följt någon tidigare lagstiftning håller jag med om att ändringsförslag 9 och 16 är orimliga, precis som har sagts här, och att de skulle göra det möjligt för vissa företag att slippa ifrån sin skyldighet att betala.
Men det är sant att vi måste försöka hitta någon mekanism där det faktum att företag följer den gällande lagstiftningen utgör en förmildrande omständighet.
När det gäller avhjälpandeåtgärder måste vi göra det möjligt för medlemsstaterna att täcka kostnaderna för de uppkomna skadorna, som avhjälpandeåtgärder, vilket fastställs i ändringsförslagen 10, 11 och 12, som godkänts av utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden.
När det slutligen gäller den tidsperiod under vilken ett företag kan hållas ansvarigt, anser jag att de 30 år som föreskrivs i den gemensamma ståndpunkten är en alltför lång period.
Jag tycker att detta skulle ställa orimligt höga krav på beredskap för oförutsedda miljöhändelser för företagen och jag stöder Marianne Thyssens ändringsförslag som skulle minska den tidsperioden till 10 år – det verkar mycket mer förnuftigt att korta den tidsperiod under vilken företagen skall hållas ansvariga för de miljöskador de förorsakat.
