# ID: svediakorp-gov442525
# author: MacCormick (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag håller med om vad min vän och kollega Bill Miller just sade.
För tillfället är det en skenhelig plattityd att säga att förorenaren betalar – förorenarna i stort betalar inte eller betalar endast en liten del av vad de borde betala.
Det vore en stor bedrift att gå vidare till en situation där det blir en lagstiftningsprincip och inte en skenhelig plattityd att förorenarna skall betala.
Jag är tacksam för kommissionär Bolkesteins kommentarer om ändringsförslagen 48 och 61.
Det är viktigt att beakta tillstånd och den befintliga vetenskapliga och tekniska kunskapen.
Som anges i den gemensamma ståndpunkten finns det dock olika typer av tillstånd.
Detalj- och specifikationsgraden för vad som är tillåtet varierar från situation till situation.
Under dessa omständigheter framstår det som ett misstag att ha en allt eller inget-princip – antingen omfattas något av ett tillstånd och skall därför undantas från ansvar, eller också omfattas det inte och skall därför tillskrivas det fulla ansvaret.
Det tycks vara rätt att anta en princip om förmildrande omständigheter, så att det finns en glidande skala som tar hänsyn till de olika tillstånden och omständigheterna.
Kommissionären talade också om ansvar i fråga om kärnkraft.
Jag råkar vara föredragande för det fortfarande avstannade betänkandet om reformen av Pariskonventionen.
Jag förstår vad han menar med att detta kommer att utvidga omfattningen och graden av ansvar för verksamhetsutövarna inom kärnkraftssektorn, men det förblir tyvärr så att kärnkraften fortfarande särbehandlas och är föremål för ett tämligen speciellt undantag från principen om att ” förorenaren betalar ” – förorenaren betalar rätt så mycket, men inte nödvändigtvis allt i detta fall.
Min grupp föraktar den särbehandling som sker gentemot kärnkraftsindustrin.
Det sade vi under Euratom-debatten, och det kommer säkerligen att komma fler tillfällen att säga det.
Det bekymrar oss också att man tar alltför lätt på fallen med genetiskt modifierade organismer.
Det är ett annat exempel på ett fall där en genomtänkt ekonomisk verksamhet som är tämligen lovvärt inriktad på vinster och förtjänster kan orsaka skador av ett högst oroväckande slag som sprids exponentiellt, och att inte innefatta detta inom räckvidden för detta direktiv vore att skapa ett otillbörligt undantag.
Jag skulle kunna ta upp fler punkter, men det är många som vill tala i den här debatten.
Vi förespråkar mycket bestämt detta direktiv, och jag hoppas att det kommer att lämna kammaren i ett verkligt kraftfullt skick.
